Sara Bergmark Elfgren: ”Hur väl känner man egentligen varandra som vuxna?”

Sara Bergmark Elfgren har tidigare nått både vuxna och unga läsare med sina prisbelönta och kritikerrosade romaner Grim (2021) och Norra Latin (2017), samt Engelsforstrilogin som inleddes med Cirkeln (tillsammans med Mats Strandberg). Hennes verk har översatts till över tjugo språk, och hon skriver även barnböcker och serieromaner samt för scen, teve, film, podd och spel. Ö är Sara Bergmark Elfgrens första roman på Albert Bonniers Förlag.

Om du skulle beskriva temat i "Ö" – vad skulle du säga att den handlar om?

Nära relationer och vilken skönhet och fasa de kan rymma. Hur svårt det kan vara att se på den man står riktigt nära med klar blick.

Du har tidigare bland annat skrivit Engelsforsserien (tillsammans med Mats Strandberg), Norra Latin och Grim. Vad fick dig att byta genre och börja skriva spänningslitteratur?

Foto: Anna Dvrnik

Mina tidigare romaner har ju haft inslag av spänning och det gotiska. Men jag har länge tänkt att jag skulle vilja skriva en ren spänningsroman. Den första roman som jag avslutade var faktiskt en spänningsroman. Genren har funnits med mig hela livet, ända sedan jag läste barndeckare. I högstadiet plöjde jag Sjöwall Wahlöö och Simenon, som min mamma läste. I tjugoårsåldern upptäckte jag Denise Mina och senare Elizabeth Hand. Megan Abbotts sätt att skriva om (främst) kvinnors relationer och spänning har påverkat mig mycket. Men när det gäller Ö har jag även hämtat mycket inspiration från författare som Anne, Charlotte och Emily Brontë, och Edith Wharton. Det finns också en touch inspirerad av en stilbildande skräckförfattare. Den kanske någon uppmärksam läsare plockar upp.

Det är din första roman som inte har ungdomar som huvudpersoner – är det skillnad att skriva om vuxna?

Egentligen har jag skrivit om vuxna förut, i bland annat poddserien De dödas röster och teveserien Deg, som jag skrev med Mattias J. Skoglund och Levan Akin. Även i min förra roman Grim tog de vuxna romangestalterna relativt mycket plats. Både De dödas röster och Grim handlar om unga människor som utvecklar avgörande relationer till varandra, och hur de som vuxna ser på dessa relationer. Det är spännande att skriva om till exempel långa vänskaper och hur de förändras, eller inte förändras, över tid. Och vi har ju alla åldrar i oss. Skriver man om en fyrtioåring så har hon även sin fjortonåring och sin fyraåring med sig. Det finns många lager att gräva i.

Hur kom du på idén till boken?

För flera år sedan arbetade min vän regissören Levan Akin (Passage, And Then We Danced, Cirkeln) och jag med en idé till en film som det inte blev något med. Jag frågade om jag kunde använda några delar av intrigen som jag var särskilt nöjd med, och det tyckte Levan var kul. Sedan har jag länge velat skriva något som utspelar sig i Stockholms skärgård eftersom jag tillbringat min barndoms somrar i den miljön. Och något om två systrar.

Visste du vad du ville skriva när du startade boken – hade du hela intrigen klar för dig?

Intrigen fanns som ett skelett, men jag höll på ganska mycket fram och tillbaka med vilken typ av relation Mirjam och Nia skulle ha. Ett tag var de systrar, ett tag bästa vänner sedan unga år och så vidare. Sedan kom jag på att de kunde vara flera saker.

Har du inspiratörer, böcker eller andra författare som betyder mycket för dig?

Jag har ju nämnt en del ovan, men Sommarboken av Tove Jansson tycker jag är en av de finaste ö-skildringar som finns.

När du berättar om "Ö" – hur får du andra personer nyfikna?

En av de saker som särskilt intresserade mig när jag skrev boken är vad som kan hända med långa vänskapsrelationer. Man kanske har en vän som man var väldigt nära i tonåren och som man sedan håller kontakt med. Man tänker att man fortfarande är väldigt nära varandra, men är man verkligen det? Hur väl känner man egentligen varandra som vuxna? Och hur ser grunden i vänskapen ut? Finns den ens? Det kan vara väldigt svårt, om inte omöjligt, att separera sina önskningar och farhågor från verkligheten i dessa fall. Det verkar många känna igen sig i.

Har du börjat skriva på någon ny roman?

Jag har haft fullt upp med Ö och med min julsaga Julstjärnan som jag skapat tillsammans med Johan Egerkrans. Dessutom är det premiär i september för operan Herr Arnes Penningar med musik av Peter Nordahl och libretto av mig. Jag har ett radioprojekt i utveckling, men har inte börjat skriva på någon ny roman. Jag har dock två, tre hyfsat tydliga idéer, både för romaner med vuxna och för romaner med unga som huvudpersoner.

Hur hittar du själv nästa bok som du vill läsa?

Jag ser mig omkring i mitt hem. Jag har massor av högar med olästa böcker. Tips tar jag emot från alla möjliga håll: vänner, recensioner, Instagram, och så vidare. Jag lånar gärna böcker på biblioteket, och då hittar man ju ofta spännande titlar som bibliotekarierna har ställt fram.