Albert Bonniers Förlag, 2024-12-10

Foto: Attila Ozse

Magnus Montelius: "Spioneri och förräderi har alltid fascinerat mig"

En av höstens snackisar har varit tv-serien Doktrinen. Frågan som många ställer sig är om det blir en fortsättning på den omåttligt populära serien? Vi har träffat Magnus Montelius, författaren till boken Åtta månader som tv-serien bygger på, och ställt honom mot väggen.

Magnus, berätta nu – blir det någon uppföljare till "Doktrinen"?

Boken och tv-serien är ju olika projekt som med nödvändighet lever olika liv, även vad gäller uppföljning. Beslutet om en andra säsong av tv-serien ligger förstås hos TV4 och jag vet ärligt talat inte mer än någon annan, men visst kan man tänka sig en möjlig fortsättning. Däremot kan jag ju säga att boken kommer att få en uppföljare, så vi kommer få veta mer om vad som händer med Nina efter Åtta månader.

Om man inte kan vänta till dess, vad kan man läsa eller se för att stilla sin Doktrinen-hunger?

Om vi pratar böcker så skrivs faktiskt få politiska spionthrillers av samma typ som Åtta månader, så jag får rekommendera mina båda andra romaner Mannen från Albanien och nyutkomna Gränsen som berör liknande teman om än några år bakåt i tiden och med ett annat persongalleri än Åtta månader.

Det finns tyvärr inte heller alltför många filmer och tv-serier i genren, men nyligen såg jag om The Post, en välgjord film som handlar om The Pentagon papers och Washington Posts avslöjande under Vietnamkriget. En historia från verkligheten om politiska lögner och påtryckningar som riskerar att bli ännu mer aktuell de kommande åren. Rekommenderas starkt åt alla Doktrinen-fans!

Du skriver ofta om spioner och påverkansoperationer, så även i din senaste bok "Gränsen", vad lockar dig med dessa teman?

Två saker. Det ena handlar om den mänskliga dimensionen, människors överväganden och val i historier om spioneri och förräderi har alltid fascinerat mig. Det andra är att påverkansoperationer fungerar som en spegel av världens konflikter och maktstrider. Spänningsromaner om spioneri lånar sig därför till starka historier om den enskilda människan i större skeenden.

"Gränsen" har fått lysande recensioner och blev nyligen nominerad till Årets bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin, hur känns det?

Otroligt kul! Skrivandet är så ensamt och jag ägnar många år åt research och utveckling av de olika händelseförloppen i mina böcker. Så den sortens bekräftelse betyder mycket och ger inspiration att fortsätta. Förhoppningsvis med kortare tid mellan böckerna i framtiden.

Slutligen, vad ligger i din bokhög inför julledigheten?

Överst i högen ligger The last train to zona verde av Paul Theroux, en av mina favoritförfattare.  Sedan har jag en rad intressanta svenska spänningsromaner i högen som jag ser fram mot att läsa. När jag skriver som intensivast läser jag inte böcker i genren, men kommer att ta igen det nu när jag är ledig.