Göran Greider: "Cornelis har följt mig genom livet"

Han blev Cornelis med hela svenska folket. Men vem var han? I Göran Greiders nya dokumentärroman får vi följa pojken som växer upp i krigets Holland och kommer till Sverige och slår igenom som visartist, men tidvis går ner sig i droger, sprit, svartsjuka. Fram växer en ny bild av den evige outsidern Cornelis Vreeswijk – bortom de yttre skandalerna, skattebråken och löpsedlarna – och hans sånger som talade och fortsätter att tala till oss alla.

I  boken blickar den flygande holländaren tillbaka på sitt liv. Nu när man är död är Göran Greiders försök att skriva den självbiografi som Cornelis själv aldrig hann skriva. I centrum står den lekfulle, trasige och allvarlige konstnären och poeten Cornelis.

Vi fick en pratstund med Göran Greider.

Varför en bok om Cornelis? Är inte han en person som allt är sagt om? Och det finns en nyligen uppdaterad biografi om honom. Vad var det som lockade med Cornelis?

Cornelis röst har följt mig genom livet, sedan jag som femåring hörde mina äldre bröder spela hans första plattor. Biografierna om Cornelis är väldigt bra - men där är perspektivet i grunden utifrån kommande, med mycket betoning på alla skandaler han ställt till med. Jag har försökt höra Cornelis egen, inre röst och då tror jag att det blir en annan bild av honom.

Du har tidigare både skrivit mer regelrätta biografier om gestalter du finner intressanta. Dan Andersson och Joe Hill till exempel. Men om Dan Andersson har du också skrivit en dokumentärroman, mer gestaltad. Vad är det som avgör när du börjar gestalta eller inte?

När det inte räcker med de yttre skeendena för att förstå en person - då tar jag till fiktionen. Det märkliga är att när man gestaltar och hittar på om en människa - då får man någon sorts ny kunskap om den personen, kunskap som yttre fakta aldrig kan ge.

 ”De allra flesta händelser i boken har inträffat, men inte alla.” – Vad är det du har hittat på, kan du ge ett exempel?

Jag vet inte alls exakt hur Cornelis skapade sin visa Saskia, så där har jag hittat på en del om hur han upplevde eftermiddagarna på det där ölkafét på Södermalm där sången börjar. Jag har också skrivit några påhittade Cornelisvisor i boken…

Foto: Thron Ullberg

Du har sagt att man kan utvinna speciell kunskap ur fiktionen. Vad tycker du att du utvunnit om Cornelis; vad vill du tillföra till bilden av honom?

Framförallt att det finns en väldig och stark konsekvens och kontinuitet i det han sysslade med: Han ville vara författare, en skrivande person, och jag tror att man förstår det när man läser min bok. Bortom alla skandaler som fick det att svaja runt honom och i honom hela tiden, så finns den inre kontinuiteten. Den var lika viktig som musiken för honom.

Cornelis förde ju ofta outsiderns talan i sina sånger, och var ofta privat en rumlare. Samtidigt lyckades han ju bli otroligt folkkär. Varför det, tror du?

Cornelis blev så att säga den perfekte främlingen i det svenska folkhemmet: Alla förstod vad han sjöng, men han var samtidigt motsatsen till en skötsam folkhemsmedborgare. Hans uppväxt i Holland, under kriget när nazisterna ockuperade, spelade en ganska stor roll för hans visor och sånger, inte minst för den fredstanke och den antimilitarism han alltid stod för.

Du har utgått från textförfattaren Cornelis väldigt mycket i den här romanen. Varför då?

Nja, musiken och visorna i sig är ändå centrala i min bok. Bluesen, den franska chansonen, samban… den musiken definierar honom. Men hans tanke och dröm var aldrig att bli artist. Det råkade bara visa sig att han var en musikalisk ekvilibrist, som kanske särskilt bra gick ihop med landets bästa jazzmusiker.

Hur kom du fram till bokens titel?

”Nu när man är död” – den raden är hämtad ur det litterära testamente han skrev. Sent i livet satt han där, sjuk och trött, och grubblade över vad visor är värda och vem som får sjunga dem – alla får sjunga dem därför att de tillhör alla. Och min bok är en lång tillbakablick på det liv han levde

Om Göran Greider

Göran Greider, född 1959, har sedan första diktsamlingen Vid fönstret slår ensamheten ut (1981) utvecklat ett mångsidigt författarskap. Han är samhällsdebattör och har arbetat på Dala-Demokraten sedan 1999. Han har tilldelats en rad priser, senast Gerard Bonniers Essäpris 2023 och De Nios Stora pris 2024.