De får Natur & Kulturs litterära arbetsstipendium

Åsa Avdic och Magnus Florin är två av de sexton författare som premieras med Natur & Kulturs litterära arbetsstipendium på vardera 100 000 kronor.

Natur & Kulturs litterära arbetsstipendium vill bidra till möjlighet för arbetsro och fördjupning för författare och översättare. Stipendiet går även till översättare för att introducera okända, värdefulla författarskap och språk som annars inte så lätt hittar fram till förlagen.

Om Åsa Avdic

Åsa Avdic är journalist, programledare på SVT och författare. Hon är aktuell med sin andra roman Ett liv till är hennes andra roman efter debuten Isola (2016).

Om boken

Ruth Doran har alltid fått höra att hon har en briljant hjärna, men för en ung kvinna i 1920-talets USA är förväntningarna att använda den låga. Hon accepterar sitt öde, blir hustru och mor, och glömmer universitetsdrömmarna.

Allt förändras den dag Ruth svarar på en annons i tidningen: »Assistent sökes till spiritistiskt forskningsprojekt«. Den som annonserar är vetenskapsmannen Thomas Bradford, som behöver hjälp att bevisa det övernaturligas existens. Ruth och Thomas finner varandra omedelbart, och tillsammans tar de sig an uppgiften att etablera kontakt med den andra sidan. Snart står de inför det ultimata experimentet med livet som insats, och Ruth börjar förstå att hon är den enda som kan stoppa den annalkande katastrofen. Men vill hon?

Denna delvis sanna historia om Ruth Doran och Thomas Bradford blir här till en berättelse om det svåraste vi alla står inför: kärleken och döden. Om passion och dess brist på gränser – och vad som händer när människor faller handlöst, in i varandra och ut i det okända.

Om Magnus Florin

Magnus Florin debuterade 1989 med Berättelsens gång. Han nominerades till Augustpriset för romanerna Trädgården (1995), Syskonen (1998) och Ränderna (2010). Han tilldelades Sveriges Radios Romanpris för Syskonen och nominerades för Ränderna. Han är även librettist, senast till Syskonen i Mantua på Drottningholms Slottsteater, 2018. Han är aktuell med Descartes dotter.

Om boken

Amsterdam. Descartes står på kajen. Bredvid honom är tre låsta kistor. I den första kistan finns hans paltor. I den andra kistan finns ungdomsmanuskripten som han inte vill offentliggöra. I den tredje kistan, som är mindre och har dubbla lås, finns Francine, dottern, tomrummet.

– Nej, tomrummet finns inte.

Berättelsen utspelas under filosofen René Descartes sista resa, en månadslång seglats från Holland till Stockholm hösten 1649. Med sig ombord har han kistan där han föreställer sig att dottern bor, fast hon dog tidigt vid fem års ålder. Om kvällarna samtalar han med henne och så länge samtalen pågår finns inte tomrummet.

Utanför står sjömännen och lyssnar misstänksamt. De tror att Descartes har fört med sig en ond mekanisk docka som äventyrar skeppets färd.