Kerstin Strandberg

Åke Leijonhufvud skriver i Sydsvenskan 23 okt 2000 att Kerstin Strandberg ”med ens rycker fram i det främsta ledet av våra berättare”. Han fortsätter: ”Det märkliga med Kerstin Strandbergs berättelse är att hon är hjärtslitande utan att vara patetisk och tragisk utan att vara tung. Hon dansar fram den sorglustiga berättelsen om de tio syskonen, bjuder oss till en virvlande dans där skrattet och tårarna, döden och livsbejakelsen hela tiden byter plats och manar oss att stanna upp och betänka hur eländiga och storslagna våra liv ändå är.”

Kerstin Strandberg om sig själv

Som liten bodde jag i Byxlösa huset på Erstagatan, Södermalm, Stockholm men fördes som tjuvgods till Lund. Växte upp och återkom till Stockholm, gick på Konstakademin, började skriva och fick 1967 Bonniers debutantpris. Jag ”läser fort, springer fort, pratar fort men målar och skriver mycket långsamt” ( fritt citerat efter målaren Suzanne Valadon) Andra kan segla, spela på trummor, spela schack och piano, andra vet namnen på alla växter och djur och alla floder och städer, nästan i varje fall. Inget sådant kan jag men så småningom har jag lärt mej att skriva om konst och bygga romaner.Tio syskon i en ömtålig berättelse (2000) nominerades till Augustpriset och Sveriges Radios Romanpris - En obeskrivlig människa (2004) nominerades till Augustpriset.

Augustjuryns motivering år 2000

Med säker hand leder oss författaren in i den mellanvärld som består av det liv som levs nu, och minnena från dem som gick före. En familj på tolv ropar från himlen sitt arv till syskonbarnen som står på jorden och söker sammanhang: Du ska inte skriva det som inte brukar stå i böcker! Men Strandbergs berättare styr just på det som inte brukar sägas och finner gåtfull behärskning och förseglade drömmar. Romanen är en bild av den döda familjen Haverdalius, deras tid och affärer, och samtidigt en skildring av skrivandets plåga och passion. Den ömtåliga berättelsen rör sej runt det mest privata och de smärtor och lyten som går i arv med sensibilitet och kontroll och en humor som håller för det dålighetsliv som bara bröder får leva.

Augustjuryns motivering år 2004

Berättaren har en viktig roll och skrattet en annan i denna roande skildring av livets allvar. Genom samspelet mellan uttryck och innebörd lyckas Kerstin Strandberg med det paradoxala: att beskriva det obeskrivliga, att beskriva Anna, en ovanligt vanlig och livslevande tragikomisk gestalt i naturlig storlek, mänsklig och motsägelsefull.

Verkslista

Som en ballong på skoj/ En städroman om skyffelkyssar, 1967

Klotjorden, roman, 1970

Skriv Kerstin Skriv, självbiografiskt 1978

Klotjorden 1980, roman 1970 kommentar 1980

Som en vindil efter sanningen, roman 1984

Annemonas gördel, roman 1990

Lidelsens detaljer, självbiografiskt 1991

Stora Toddydagen, barnbok 1992

Undangömda berättelser, 1995

Tio syskon i en ömtålig berättelse, roman 2000

En obeskrivlig människa, roman 2004

Silkespappersmönstret, roman 2009

Ett par från Stjärnfallsvägen, roman 2015

Skura ut: En bok om lidelsens sista detaljer eller En faun kremeras, roman 2018

Liten historia – stor kyss, roman 2021

I Författarnas litteraturhistoria

Sigge Starks produktionsvillkor, 1978

Don Quijote, 1980

Agneta Horn och Drottning Kristina, 1981

Om Maria Magdalena Rudbeck, ”Fånge på Lunds Hospital” DN 14 jan 1996

Priser/stipendier

Bonniers 1967, Litteraturfrämjandet 1970, Tidningen Vi 1978, De nio 1985, Prins Wilhelms fond 1987, Lunds stads kulturpris 1991, Bonnier 1995, Gleerups 2000, Svenska Akademin 2001 samt fyra gånger Stockholms stads stipendier.