Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig föddes 1929 i Göteborg. Fadern var lektor. Hon tog studentexamen 1948. Senare blev hon medarbetare i bland annat Aftonbladet och BLM. Hon gifte sig med konstnären Ulf Trotzig 1949 och 1955-72 var hon bosatt i Frankrike.

Hon har belönats med SvD:slitteraturpris 1957, De Nios pris 1963, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1967, Litteraturfrämjnadets stora pris 1970, Pilotpriset 1985. Hon blev ledamot av De Nio 1967 och ledamot av Svenska akademien 1993.

I intensiv, mörkt glödande prosa har Birgitta Trotzig givit djupt engagerande bilder av mänsklig vanmakt, smärta och utsatthet. I hennes texter förs en kamp för meningsbärande tecken och giltiga symboler i en värld där sådant bortrationaliserats. Kärlekens död och återuppståndelse, nedstigningen och den nödvändiga jaguppgivelsen är återvändande teman i hennes av katolsk kristendom präglade författarskap. Hon debuterade 1951 med Ur de älskandes liv (noveller).

Ur Litteraturhandboken, Forum.

Utgivning:

Ur de älskandes liv (1951)
Bilder (1954)
De utsatta (1957)
Ett landskap (1959)
En berättelse från kusten (1961)
Utkast och förslag (1962)
Levande och döda (1964)
Sveket (1966)
Ordgränser (1968)
Sjukdomen (1972)
I Kejsarens tid (1975)
Berättelser (1977)
Anima (1982)
Bilder - Ordgränser (1984)
Dykungens dotter (1985)
Porträtt (1993)
Sammanhang (1996)
Dubbelheten - Tre sagor (1998)
Sjukdomen (1999)
Dubbelheten - Sammanhang (2003)


På annat förlag:

Jaget och världen (1977), Författarförlaget