Werner Aspenström
Werner Aspenström föddes 1918 i Norrbärke i södra Dalarna och avled i januari 1997. Han tillhörde den svenska litteraturens 40-talsgeneration och blev under 80-talet en av våra mest lästa lyriker. Efter studier på universitetet blev Werner Aspenström medlem av redaktionen för tidskriften 40-tal. Han debuterade 25 år gammal 1943, men fick sitt genombrott som lyriker först med diktsamlingen Skriket och tystnaden 1946.
Han blev med åren rikligt belönad för sitt författarskap, bland annat med Bellmanspriset 1959 och 1980, De Nios pris 1967, Litteraturfrämjandets stora pris 1969, Carl Emil Englund-priset 1984. Han utnämndes till fil. hedersdr i Stockholm 1976 och blev ledamot av Svenska Akademien 1980. Han var emellertid en av dem som ställde sin stol till förfogande i samband med Salman Rushdiekoflikten 1989. Han har publicerat ett tjugotal diktsamlingar, flera prosaböcker och även skrivit dramatik.
Utgivning (bland annat):
Skriket och tystnaden (1946), dikter
Snölegend (1949), dikter
Litania (1952), dikter
Hundarna (1954), dikter
Dikter under träden (1956), dikter
Bäcken (1958), memoarer
Teater 1-3 (1959-66), drama
Om dagen om natten (1961), dikter
Trappan (1963), dikter
Sommar. Om naturen, människan och tidens gång (1968), prosabok med teckningar av Signe Lund-Aspenström. Utvidgad 1977.
Inre (1969), dikter
Under tiden (1972), dikter
Blåvalen (1975), prosastycken
Ordbok (1976), dikter
Teater 4 (1978)
Vissa sidor och ovissa (1979), essäer
Tidigt en morgon sent på jorden (1980), dikter
Ögonvittnen (1980), essäer
Sorl (1983), dikter
Teater 5 (1985), dramatik
Det röda molnet (1986), dikter
Varelser (1988), dikter
Enskilt och allmänt (1991), dikter
Ty (1993), dikter
Israpport (1997), dikter
Reflexer (2000), essäer