Claes Andersson

Den finlandssvenske författaren Claes Andersson är född i Helsingfors 1937. Han var kulturminister 1994-98, ordf. för Vänsterförbundet 1990-98, psykiater, grundare av FBT (Finlands Bästa Tidning) 1965-69 som i synnerhet angrep den stagnerade finlandssvenska modernismen, litteraturkritiker vid Hufvudstadsbladet 1965-85, ordförande för Finlands svenska författareförening 1978-83.

Claes Andersson hörde till 60-talets representanter för den orena poesin, en modifierad nyenkelhet och ett starkt politiskt engagemang. En kritisk lekfullhet och okonventionella ordkombinationer präglade diktsamlingarna som utgavs 1964-69. I Trädens sånger och Tillkortakommanden ökar resignationen och illusionslösheten. Men hans pessimism är ambivalent, inte handlingsförlamad.

80-talets ironiskt mångtydiga diktsamling Under är en frän protest mot den alltmer absurt upplevda, destruktiva tillvaron. Mera undergångsstämningar i Mina bästa dagar och Som lyser mellan gallren. Också i prosan framträder det kritiska samhällsengagemanget förenat med olika livskriser.

Ur Litteraturhandboken, Forum.


Utgivning:

Ventil (1962), dikter
Som om ingenting hänt (1964), dikter
Staden heter Helsingfors (1965), dikter
Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider (1969), dikter
Bli, tillsammans (1970), dikter
Bakom bilderna (1972), roman
Rumskamrater (1974), dikter
Den fagraste vår (1976), roman
Jag har mött dem (1976), dikturval
Genom sprickorna i vårt ansikte (1977), dikter
Trädens sånger (1979), dikter
Tillkortakommanden (1981), dikter
En mänska börjar likna sin själ (1983), roman
Under (1984), dikter
Mina bästa dagar (1987), dikter
Det som blev ord i mig (1987), dikturval
Som lyser mellan gallren (1989), dikter
Huden där den är som tunnast (1991), dikter
Dikter från havets botten (1993), dikter 
En lycklig mänska (1996), dikter
Mina tolv politiska år. Fragment, minnesbilder, drömmar (2001), memoar
Det är kallt, det brinner (2004), dikter
Tidens framfart (2006), dikter