John M Coetzee

John Maxwell Coetzee (född som John Michael Coetzee), eller J.M. Coetzee, föddes 9 februari 1940 i Kapstaden, Sydafrika. Coetzee är en sydafrikansk författare, översättare och litteraturkritiker som numera bor i Australien. Han mottog Nobelpriset i litteratur år 2003 med Svenska Akademiens prismotivering att han, "i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet".

Coetzee föddes i Kapstaden. Fadern var advokat och modern lärare. Släkten härstammar från tidiga nederländska bosättare från 1600-talet. Coetzee tillbringade sin uppväxt dels i Kapstaden, dels i Worcester, Västra Kapprovinsen, vilket beskrivs i hans delvis självbiografiska roman, Pojkår (1997). Hans collegestudier bedrevs vid en katolsk skola i Kapstadsförorten Rondebosch, och senare studerade han matematik och engelska vid Kapstadens universitet (UCT). Coetzee fick titeln filosofie kandidat i engelska 1960 och i matematik 1961.

Under det tidiga 1960-talet flyttade Coetzee till London där han arbetade för IBM som programmerare. Han tog 1963 filosofie magisterexamen vid Kapstadens universitet. Erfarenheter från denna tid beskrivs i Ungdomsår (2002), hans andra självbiografiska roman.

Coetzee fick sin filosofie doktorsgrad i lingvistik vid universitetet i Austin, Texas, där hans avhandling byggde på datorbaserad stilanalys av Samuel Becketts arbeten. Efter att han lämnat Texas studerade han engelska och litteratur vid universitetet i Buffalo, New York fram till 1971. Detta år sökte Coetzee permanent uppehållstillstånd i USA, men fick avslag på grund av sin tidigare inblandning i protester mot Vietnamkriget. Han återvände till Sydafrika och blev lektor i engelsk litteratur vid universitetet i Kapstaden. Coetzee pensionerade sig 2002 och flyttade till Adelaide, Australien. Han var professor i Committee on Social Thought vid Chicagos universitet till 2003. Utöver sina romaner har han publicerat essäer, litteraturkritik och översättningar från nederländska och afrikaans.

Ett motiv som återkommer i Coetzees skönlitterära böcker är hur det omänskliga sydafrikanska apartheidsystemet skapar och befäster sociala och mentala mönster hos människorna. Varianter på detta tema finns i bland annat I hjärtat av landet, Onåd och Järnålder. En annan form av människoförakt speglar Coetzee i debutromanen Skymningsmarker där Vietnamkriget är ett av ämnena.

I Djurens liv är temat djurens rätt och Coetzee låter här sin romanfigur Elizabeth Costello jämföra människans brott mot djurens rättigheter med hitlertysklands brott mot männskligheten i förintelselägren under andra världskriget. I den nästkommande boken, Elizabeth Costello, finns även detta motiv aktuellt, men här dominerar ett annat tema, nämligen om författarskapets djupare innebörd och författarens ansvar i sitt skrivande.

Coetzee rör sig mellan olika genrer, förutom romaner skriver han även kritik och essäer. Hans skönlitterära böcker är dock inte alltid så lätta att genrebestämma. Romanerna Pojkår och Ungdomsår är lätt förklädda självbiografier medan en "roman" som Djurens liv innehåller två längre föreläsningar om djurrätt med en sammanhållande ramberättelse om föreläsaren. Dessutom består andra halvan av boken av kommentarer till innehållet, skrivet av forskare inom olika områden som litteraturvetaren Marjorie Garber och filosofen Peter Singer.

Ett antal litterära utmärkelser har under åren tilldelats Coetzee, bland annat det brittiska James Tait Black Memorial (1980) för I väntan på barbarerna, det franska Fémina Prize och tre gånger det sydafrikanska CNA Literary Award. Han blev den förste att belönas med bookerpriset vid två tillfällen, dels för Historien om Michael K. (1983), dels för Disgrace, 1999 (Onåd, 2000). Nobelpriset i litteratur tilldelades Coetzee år 2003. Därmed blev han den fjärde afrikan som fått nobelpriset och den andre från Sydafrika, den tidigare var Nadine Gordimer som fick priset 1991.

Coetzee är känd som tillbakadragen och hämtade bland annat inte ut sina två bookerpris personligen. Han har beskrivits som en person med mycket självdisciplin som inte röker, dricker eller äter kött. Han tar långa cykelturer och sitter i sin skrivarverkstad varje morgon sju dagar i veckan. En arbetskollega som känt honom i mer än tio år har bara sett honom skratta en gång.

Coetzee gifte sig 1963 och skilde sig 1980. I äktenskapet fick han en dotter och en son. Sonens död i en olycka vid 23 års ålder bearbetas i romanen Mästaren från Sankt Petersburg.

Den 6 mars 2006 blev Coetzee australisk medborgare.