”I den alkaiska strofens upplyftande kadenser skänker Svenbro röst åt minnen som inte förlorat aktualitet. För att vara en lärd åttioåring är han förbluffande pojkaktig. (...) Vad som skulle vara torkade läsfrukter hos andra har sälta och sötma. (...) Detta är lyrisk tankedikt som både återger och inscenerar, traderar och nyskapar.” /Aris Fioretos, Dagens Nyheter

”Svenbro har en diskret sorts humor utan pompa och ståt. (...) Överraskad blir man ofta av herr Svängbro. (...) En finurligt dribblande dikt som går i mål även hos en mindre bildad läsare med halvdant bollsinne.” /Nina Lekander, Expressen

”Året hos Hyperboréerna presenteras som en pandemibok. Obrydda om den saken rör sig dikterna uppsluppet mellan historia, personliga minnen och nuet, kors och tvärs över världen. (...) Dessutom förstärker den stränga formen det märkliga i Svenbros poesi: på en gång radikalt okonstlad i sitt tilltal och arkaiskt högtravande. (...) Hur det än må vara med bildningsexercisen och internreferenserna är det lätt att smittas av Svenbros upptäckarlusta.” /David Zimmerman, Sydsvenskan

”Svenbros dikt kan bitvis framstå som akademiskt torr, men uppvisar också humoristiska drag. Stilistiskt är han också mycket skicklig och det är genomgående fråga om njutbara dikter.” /Clemens Altgård, Skånska Dagbladet

”Svenbro är en total särling i svensk poesi, ingen finns som liknar honom. (...) Hans intresseområden svänger från gammal grekisk övärld till nutida interiörer från egna hemmet, och för sin resonans ur det stora spelrum av tidsepoker som Svenbro förfogar över (...) den nya boken är också fylld av överföringar och översättningar från andra språk, inte bara antika (...) som visar på bredden i Jesper Svenbros inspiration. Den hämtas från många mänskliga epoker, och har inte sällan stor lyster.” /Gunnar Balgård, Västerbottens-Kuriren

”... en stor läsupplevelse.” /Håkan Anderson, Gotland Tidningar

”I Jesper Svenbros poetiska universum samsas historia och samtid, allmänt och personligt, sömlöst på ett både egenartat och arteget sätt, i ett ständigt pågående inre samtal. (...) Dikterna, antingen det handlar om Apollons oväntade år bortom Nordanvinden, hos Hyperboréerna, eller om minnen av fotboll för många år sedan i skolan i Landskrona, andas av friskhet och liv, är det de talar om – friheten och den obegränsade tankeflykten, på en gång tyngd och lätthet och hållpunkter att återvända till.” /Arne Johnsson, BTJ-häftet