”… ett fantasins fyrverkeri.”
– Expressen

”… en magnifik mysterieroman.”
– Dagens Nyheter

”När Lindberg är som mest bländande är hans prosa ren förförelsekonst. Han har verkligen en helt egen litterär röst: bildad och nyfikenhet på allt, kvicktänkt och munvig.”
– Evelina Stenbeck, Aftonbladet

”Mitt höga och överraskade skratt när jag läser den avslutande berättelsen blir nog ett av månadens finaste läsögonblick. Om ’Splendor’ var en mörk och magisk neråtsång rör de skimrande bilderna i ’Viskarna’ sig uppåt, med en lätthet man ytterst sällan finner i verkligheten – och inte så ofta i fiktionen som man skulle kunna önska. Förhoppningsvis kan Lindberg locka fler att söka den lättheten.”
– Abram Martina Lowden, Svenska Dagbladet

”Sanning och fiktion i samma centrifug och frågan är vad en roman egentligen är. När ’Viskarna’ är slut har Lindberg sprängt de flesta idéer i luften, inte minst gegget om autofiktion, och det med en jäkla smäll. Jag har roligt och jag njuter av hans språkliga förmåga, framåtdriv och otroliga precision i detaljerna. De fungerar som mistlurar, punkter att navigera efter i romandimmorna.”
– Anna Tullberg, Kulturnytt, Sveriges Radio

”… nästan jämt är det underbar läsning. Både fascinerande och väldigt roligt, i sin träffsäkra blick både på Stefan Lindberg själv – en inte enbart härlig person – och på alla dessa människor som befolkar ett liv. Men även berörande, jag drabbas av hur levande ögonblick blir under läsningen, hur nära Stefan Lindberg lyckas komma det han gestaltar. Han har en oerhörd känslighet för människans upplevelse av sin värld, det är inte bara en lek, ’Viskarna’ är också på riktigt, det kändes att leva och det känns än.”
– Jenny Aschenbrenner, Dagens ETC

”Få svenska författare skriver så oroande och oförutsägbara romaner just nu som Stefan Lindberg. ’Viskarna’ är en underhållande och skruvad avslutning på den hyllade Fridhemsplansstrilogin. […] Det är sällan jag blir en så aktiv läsare som jag tvingas bli av att läsa ’Viskarna’. Jag googlar på detaljer kring konflikten om Cypern mellan Grekland och Turkiet. Jag googlar på författarnamn och boktitlar för att reda ut vilka som finns i verkligheten. Jag skrattar högt åt infall och fotnoter och bläddrar fram och tillbaka för att kontrollera detaljer mellan de åtta olika berättelserna som inte är riktigt så fristående som baksidestexten låter göra gällande. Ju längre man läser desto tätare lägger sig en väv av korsreferenser över helheten. Den som efter avslutad läsning ger sig själv tid att återvända och bläddra tillbaka till början kommer att bli belönad. I slutet är det inte bara författarens kontroll över sitt eget författarskap, utan vars och ens herravälde över sitt eget liv som blir satt i fråga. Varje detalj verkar lova att vara den pusselbit utifrån vilket hela bilden av romanen kan bli klarlagd, men nästan varje löfte blir brutet.”
– Maria Hymna Ramnehill, Göteborgs-Posten

”Med ’Viskarna’ avslutar Stefan Lindberg den romantrilogi som har varit en av de märkligaste läsupplevelserna i svensk litteratur under senare år. […] Precis som i ’Nätterna på Mon Chéri’ och ’Splendor’ är författaren Stefan Lindberg – eller åtminstone någon som delar namn med honom – berättelsernas centrum […] I användandet av en författare som huvudperson, med tydliga självbiografiska drag, och utforskandet av 1900-talets Sverige finns det likheter med Klas Östergren hos Stefan Lindberg, och i leken med autofiktion finns det associationer till en roman som Kerstin Ekmans ’Grand final i skojarbranschen’. Men trots att jämförelser kan göras, har Stefan Lindberg ändå ett helt eget rum i den svenska samtidslitteraturen.”
– Kristian Ekenberg, Nerikes Allehanda

”Stefan Lindbergs Fridhemsplanstrilogi, som nu avslutas med ’Viskarna’, öppnar för korsdrag. Det blåser från barndomen och luktar av ett efterkrigssveriges väg mot att bli världens modernaste land, det pyr förvirrad fasa från två politikermord, spegelreflexer bländar i en tid av AI och en simulerad verklighet. Överhettad autofiktion har det kallats, men packad med fiktion: science fiction, fantasy, skräck och gåtfulla gravlundar á la Almqvist. Gengångarna i romanens rum kunde heta Paul Auster, Lars Jakobson, Stig Dagerman, Klas Östergren, Tony Samuelsson. Och Alice i Lewis Carrolls underland där ingenting är vad det ser ut att vara. […] Väggarna mellan dröm och verklighet har störtat in och berättelserna böljar fritt, men vem talar egentligen med våra röster? Författaren Stefan Lindberg, romanens huvudperson, har ju alltid undrat. […] En dans på randen till avgrunden där ett symboliskt viktigt namn är Lazarus – för det handlar om återuppståndelse. Av det stora litterära mysteriet. Och samtidigt, förklädd i skuggorna, en roman om en medelålderskris, ett porträtt av en mamma och en pappa. En fantastisk spegelsal att få vara i.”
– Ulrika Milles, SVT Nyheter

”Varför allt detta laborerande med verkligheten? Det undrar romanens Stefan Lindberg också. Gång på gång slås han av att hans skrivande tycks diktera skeendet – utan att ana vad som egentligen dikterar hans skrivande. Inte förrän i en lika häpnadsväckande som andäktig final, som kastar ett nytt ljus över hela hans liv. Och därmed över hans författarskap ända sedan debuten 1999 med ’Tusen nålar’. Även den fördelad på åtta berättelser. Även den bestående av en sorts självbiografiska sagor. I ett slag förstår både han och vi varför. Gränsen mellan verklighet och fiktion har dragits hårfin: av viskarna och deras ränkspel. Att romanen mitt i alla de här märkligheterna förmår vara en mångbottnad klasskildring, är något av ett mysterium i sig. Bra sexskildringar innehåller den också. Och prydliga fotnoter.”
– Niklas Qvarnström, Sydsvenskan

”Att han lyckas hålla ihop sitt ambitiöst och mångsidigt vilt spretande verk är en bedrift. Till sin hjälp har han humor, språklig tonträff och en påhittighet som övertygar. Även tidigare har Lindberg skildrat konspirationer, hemliga agendor och sekter. Han gör det med en berättarglädje som aldrig sviker. […] En del skriver platt självbiografiska böcker och kallar dem ’romaner’ så att de slipper stå för felaktigheter och lögner, men ’Viskarna’ är något annat än det – en roman på riktigt, ett fantasins fyrverkeri.”
– Maria Küchen, Expressen

”Vad är det som pågår här egentligen? Vilka är titelns viskare? Svaren på dessa frågor får man först i den avslutande berättelsen, när romanen helt håller på att drunkna i alla frågor. Jag kan inte redogöra för vad som händer där. Diskretion är av nöden […] Stefan Lindberg läser man alltid med glädje. Man kan lita på hans språkliga spänst och känsla för hur människolivets mosaik ofta känns hemskt amatörmässigt utförd. Efter denna magnifika mysterieroman vet väl ingen vartåt han tänker sig, kanske allra minst han själv.”
– Jonas Thente, Dagens Nyheter