Léon Blum (1872–1950) var jurist och försvarade den judiske officeren Alfred Dreyfus. Han gav ut en tidskrift tillsammans med André Gide och Marcel Proust. Blum utsågs 1936 till fransk premiärminister och skapade en folkfrontsregering.

Motståndarna svarade: ”Hellre Hitler än juden Blum.” Blum deporterades till koncentrationslägret Buchenwald. Han ägnade sina sista år åt kampen för ett självständigt Israel.

Léon Blums gärning och aktualitet.1872–1950.

Léon Blum var en av det moderna Europas ledande gestalter. Hans karriärer omfattade litteratur, juridik och politik. Blum gav ut litteraturtidskrifter med Marcel Proust och André Gide. Han skrev biografi över Stendhal, en av de främsta författarna någonsin.

Blum var ledande jurist redan i 20-årsåldern och medlem av Conseil d´Ètat, den högsta administrativa domstolen.
Som jurist försvarade han den judiske officeren Alfred Dreyfus i ett av århundradets mest omtalade rättegångar. Han var också försvarsadvokat för författaren Émile Zola.

Blum blev ledande regeringsledamot under första världskriget och blev främste företrädaren för socialistpartiet efter mordet 1914 på partiets legendariske ordförande Jean Jaurès.

1920 splittrades socialistpartiet i en kommunistisk fraktion, majoriteten, och en socialistisk. Blum blev socialisternas ledare och han bröt helt med leninismen och bolsjevismen.

Efter en serie fascistinspirerade försök till statskupp och efter ett mordförsök på Blum, iscensatt av fascister, kom den breda vänstern att förenas i en folkfront. I den ingick socialister, liberaler och kommunister. När folkfronten bildade regering 1936 valde kommunisterna att stå utanför regeringen.

Folkfronten genomförde en rad sociala reformer från betald semester, fackliga fri- och rättigheter och en kulturpolitik som i samverkan med konstnärer, författare och musiker skulle nå alla befolkningsgrupper. Teater och musik arrangerades på arbetsplatserna. Folkfronten möttes av hårt motstånd från höger och högerextrema kretsar; den splittrades också i minst på grund av olika uppfattningar om spanska inbördeskriget. Folkfronten hotades ständigt av attacker från grannländer, styrda av diktatorer: Hitler, Mussolini, Franco.1940 invaderades Frankrike av Hitler-Tyskland och ett mindre lydrike, Vichy, inrättades. Blum fängslades, först i Frankrike och senare deporterades han till koncentrationslägret Buchenwald. Han var då över 70 år.

Blum återkom efter kriget till politiken, också som premiärminister. Efter kriget kämpade han, som under en stor del av sitt liv, för att staten Israel skulle bildas. Han var också en av de ledande företrädarna för att en europeisk gemenskap skulle bildas.

I vår tid när främlingsfientlighet och rasism växer är Léon Blums gärning värd att minnas. Han organiserade kampen mot fascismen och ledde en rörelse som kunde bilda front mot hotet mot demokratin. Han hade också styrka att personligen stå emot demokratihoten och han tog konsekvenserna av sin uppfattning: uthärdade förföljelse, antisemitism och fängelse. Inspärrad som politisk fånge skrev han en bok till mänskligheten, fylld av hopp om demokratins och humanismens seger. Han verkade också för avveckling av kolonialismen

För Blum var kulturen och konsten av avgörande betydelse. Han ville göra den tillgänglig för alla och skapa betingelser för kulturverksamhet och för ett närmande mellan kulturskapande och befolkningen. Humanism liksom mänskliga fri- och rättigheter förutsatte och kunde skapa mänskliga fri- och rättigheter och demokratisk styrka.

Blum var en idégivare till EU; han ville ha ett federalt Europa, för att krigen skulle upphöra och för att den folkliga europeiska gemenskapen skulle stärkas. Ett humanistiskt och europeiskt Europa var hans mål.

Léon Blum har orättvist och historielöst lämnats i skuggan av sin samtida generations ledare. Inom EU uppmärksammas inte hans gärning. I en stor del av Europa, med undantag av Spanien, är han mer eller mindre bortglömd.

I sitt hemland Frankrike finns ytterligt få minnesmonument som påminner om Blum. Hans stora kulturgärning uppmärksammas sällan. Inte heller hans ständiga och livshotande kamp mot antisemitismen.

I Sverige finns praktiskt taget ingenting alls skrivet om Blum. Ändå: Blum var en av den europeiska historiens främsta demokrater, humanister, kulturpersonligheter, fredsaktivister och diktaturbekämpare.

Olle Svenning, augusti 2021