”Lindbergs nya roman är ruskigt underhållande. Och då menar jag underhållande på ett meningsfullt vis. Det är skillnad på en bladvändare med skickligt hopkommen intrig där man hastar fram enkom för att veta hur det går och en roman med driv som också vill något mer, som har en botten under den finurliga konstruktionen. Lindberg skriver rakt och okonstlat med känsla för dramaturgi och exakt gehör för de där falluckorna i vardagen som får allting att svindla. […] Om man nödvändigtvis ska genrebestämma den här romanen skulle man kunna kalla den för existentiellrysare. För botten i berättelsen är förstås Stefan själv – vem han är och hur han handskas med livet när det vänder sig ut och in. Lästipsen under rådande karantän är många, Lindbergs roman är definitivt ett. Vad händer med oss när verkligheten plötsligt byter skepnad?”
– Oline Stig, Sydsvenskan

”… en svindlande, metafysisk thriller som visar att helvetet alltid ligger nära himlen, och tvärtom. […] Romanen sjuder av humor och Lindberg är mästerlig på att driva med sig själv. Vi får följa huvudpersonens förvandling från en melankolisk självupptagen författare till en fullkomligt självutplånande sanningssökare. När Lindberg spränger fiktionens ramar, genom en romangestalt som är vansinnigt besatt av psykologiska och metafysiska gåtlösningar, så lyckas han också visa på den hårfina gränsen mellan samhällskritik och paranoia […] I en tid när litteraturvärlden mer än någonsin slits mellan självbiografiskt navelskåderi och världsomspännande fiktioner visar Lindberg att en stor författare lyckas göra både och.”
– Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten

”Extra allt. Så skulle man kunna sammanfatta Stefan Lindbergs nya roman ’Splendor’. Men trots vad titeln antyder så möts vi här inte av glans, prakt och elegans. Verkligen inte. Det är i stället en mörk och skruvad övning i överhettad autofiktion, genomförd på ett sätt som är övertygande, underhållande och drabbande. Lindberg har under hela sin författargärning eftersträvat att sätta både litteraturen och sig själv på spel. […] Vad Lindberg gör är att mot en autobiografisk inramning ladda berättelsen med så mycket fiktion som möjligt. Detta innebär bland annat utflykter till genrer som science fiction och fantasy. Det sammanlagda resultatet är en vilt engagerande psykedelisk cocktail och en storslagen roman.”
– Magnus Persson, Svenska Dagbladet

”Vad vi läser är alltså en roman medan den skrivs. Det är intrycket man får. Stefan Lindberg konstaterar när allt är som mest brustet att sommaren med Splendor bör skildras på ’något slags prosa. Problemet var bara att den inte gick att framställa fiktivt, och när jag försökte skriva som det varit insåg jag snabbt att ingen skulle tro mig’. Nej, jag tror inte på Mathias Splendor Johansson. Men jag tror på Stefan Lindberg och det högintressanta författarfall han har skildrat i två romaner nu. Det är ibland kusligt autentiskt och man lider när romanen ställvis förgäves strävar efter att hålla samman. Det är ett Lars Jakobsonskt och Paul Austerskt kosmos Stefan Lindberg rör sig i, men i en helt egen och välsignat bräcklig farkost.”
– Jonas Thente, Dagens Nyheter

”Förstapersonsskildringar av missbruk är ofta lika självupptagna, maniska och säkra på den egna smärtans originalitet som missbrukare själva. Men i ’Splendor’ får monotonin en konstnärlig relevans, i det att gränsöverskridande, rus och vansinne blir till romanens bärande motiv. Skrivandets, förälskelsens och detektivarbetets galenskap faller långsamt in mot faktiska vanföreställningar, gränspsykotiska episoder, minnen av en exflickvän som insjuknar i bipolär sjukdom. Det är elegant gjort. Och jag vill gärna använda just det ordet för att beteckna den ovanliga kombination av driv och distans som kännetecknar Lindbergs prosa. Texten älskar, lever, andas, ägnar sig säkert åt en hel rad andra kroppsfunktioner, medan själva romankonstruktionen står exakt där den ska. Om Preparatet är en metafor för litteraturen, är ’Splendor’ ett övertygande argument för dess potens.”
– Rebecka Kärde, Expressen

” Jag läser först bromsande och skeptisk, sedan alltmer hänförd, fnissande och road av alla absurda förvecklingar, av blandningen av högt och lågt, av humorn och den förlåtande människoälskande patetiken. Genom att nonchalant och liksom i farten flytta tidsplanen fram och tillbaka och knyta om berättelsetrådarna lite hur som helst ger Lindberg läsaren en känsla av att alltihop – de labyrintiska samtalen med Splendor, detaljer som blinkar både här och där, slumpens spel, den realitetstestande bilresan till Målilla, nätterna med Fatima och samtalen med researchern Marianne – har en dold mening som man bara nästan ser svansen på. Det lättflytande, rastlösa, ångestskruvade fabulerandet är på sitt sätt mästerligt. Lindberg dribblar skickligt bort från de religiösa och psykologiska tolkningstermerna och skriver sig närmare vanlighetslivets vansinniga underbarhet.”
– Pia Bergström, Aftonbladet

”Stefan Lindberg skriver romaner som lockar till att svepas som en öl, men som nog egentligen bör intas i små klunkar. Portioneras de inte ut över några dagar kan de stöka till i ens hjärna. […] Jag sveper ’Splendor’, hans nya roman, på samma sätt som jag hävde i mig ’Nätterna på Mon Chéri’ från 2016, romanen om den så kallade 33-åringen som misstänktes för Palme-mordet. […] Stefan Lindberg framstår ändå mer och mer som en av de mest spännande rösterna i den svenska litteraturen. I sina bästa stunder lyckas han mana fram samma kraftfält runt sina litterära världar som Klas Östergren kan göra.”
– Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad