"Så händer det till slut: En svensk författare, dessutom debutant, sopar banan med sin gestaltningsförmåga och kläcker fram den stora postapokalyptiska roman som vi saknat. ... Jag kan inte minnas när jag senast läste – ja definitivt inte en debutant – en svensk författare överhuvudtaget, som kan bygga en fiktiv miljö och gestalta ett landskap med sådan pondus, konsekvens, durkdrivenhet och språklig färdighet." Daniel Sjölin, Expressen

"Hågård får tag i sin historia och driver fram en lågintensiv spänning som blir alltmer engagerande under läsningens gång. Stilen skärps och konflikterna djupnar. Jag oroar mig på riktigt för pojken Gawar och den buttra flickan Lilo som inte vill vara barn ... Jag gillar att Hågård litar på sin röst och är lojal med den. Som debut är 'Lilo' en övertygande roman, ur kritikerperspektiv finns inget bättre än att bli överraskad." Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"Hågårds styrka är hans språk, som är på samma gång rakt och tungt, poetiskt och monotont ... Språket ger den stundtals långsamma berättelsen liv, och gör Hågård till någon att lägga på minnet inför framtiden." Lisa Marques Jagemark, Oskarshamns-Tidningen

"Hågård har samma oförsonliga ton i beskrivningen av ett skeende där alla civilisatoriska överenskommelser har vittrat sönder. /.../ får jag ändå kapitulera inför romanens originalitet. Sverige är att gratulera till att ha fått sin motsvarighet till Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033." Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

"Ändå är Lilo en både djupt originell och genuint smärtsam text som lyckas med att avstå både från lättköpta lösningar och nihilistisk undergångsfetischism. I stället kombineras genrens standardrekvisita med en sensibilitet som jag snarast förknippar med Harry Martinsons och Rabbe Enckells stora lärodikter, den slags stilla resignation som förmår att acceptera både ljuset och mörkret fullt ut och återbördar oss till livet som det faktiskt är. Den kärva tröst som Lilo erbjuder sin läsare, om det nu är någon tröst att tala om, är att förgängligheten är långt äldre än mänskligheten och också kommer att bestå långt efter det att vi är borta. Tröst för ett tigerhjärta kanske – men också helt enastående litteratur." Per Klingberg, Svenska Dagbladet

"Barnen vi får följa vet inte säkert vad som hände den föregående civilisationen, som verkar ha liknat vår, eller vem som styr den nuvarande. De försöker bara ta sig någonstans där det går att leva. Med ett drivet, känsligt språk skildrar Hågård deras livsvilja och lidande ... författaren är snabb att ge allt som andas episkt äventyr mer realistiska proportioner. Här ligger hjältemodet bara i att orka leva, för att inte tala om att fästa sig vid andra." Martina Lowden, Kulturnytt SR