"Ja! ... Zeniter lyckas med konststycket att åskådliggöra en smärtsam berättelse från avkoloniseringens tid, genom att berätta om dem som historien uteslutit. Den dokumentära bakgrunden görs levande genom att förankras i en familj, vars öde vi får följa över flera generationer. Frågor om identitet ställs på sin spets genom Naïma, den unga kvinna som både är historiens offer och arvtagare, och som är den som måste försöka förstå vad som egentligen hände hennes far och farfar, algerierna och fransmännen."

Tidningen Vi

"Med sin obesvärade blandning av distans och närhet, levande gestaltning och respektlös intellektuell slängighet är 'Konsten att förlora' oavbrutet fascinerande. Historiens ständiga förändringsrörelse är påtaglig och närvarande."

Aftonbladet

"Med återhållen vrede visar författaren hur illa Frankrike behandlade även de algerier som stred för kolonialmakten. De befann sig visserligen på fel sida om historien, men fick bära ett ansvar som nationen Frankrike i högre grad borde ha axlat. Zeniters roman komplicerar därmed frågan om förövare och offer på ett sätt som bara litteraturen kan göra."

Göteborgs-Posten

"Zeniter vecklar ut en komplex historia om nationalitet och tillhörighet, om exil och identitet, om frihet och revolt; en som sällan hörs i den större, förenklade berättelsen om kolonialism kontra frihetsrörelse. Lika medryckande som lärorikt."

Vi Läser

”Det är en väldigt fint byggd roman, ganska traditionell med bra språk, och så tycker jag att hon är ganska nyanserad när hon berättar den här historien … Den stora styrkan är den oberättade historien som hon tar fram i ljuset och det här våldet, förtrycket och den sorg som finns. Hon har gjort så gedigen research ihop med sitt romanskrivande.”

SR Kulturnytt

"Bäst är romanen när berättaren avstår från att sufflera och låter berättelsen bäras av egen kraft. Det finns scener från familjens kabyliska hemby som biter sig fast, då hämndaktioner när som helst kan komma från såväl fransk milis som från FLN:s gerillakrigare. Bägge parter erbjuder sitt skydd, men i själva verket finns inget skydd att få från något håll. Utsattheten för vanliga bönder är total. Men framför allt är det beskrivningen av den förlust som givit boken dess titel som övertygar, en förlust inte bara av mark och egendom utan också (eftersom självkänslan är så starkt förknippad med jorden) av människovärde."

Dagens Nyheter

"Det är inte förrän vi landar i nutid, mitt i Naimas hektiska storstadsliv, som man verkligen ser vidden av den mentala resa som den här släkten, varje sådan här släkt, har gjort. Medan Naimas gamla farmor sörjer det land hon en gång lämnat, måste Naima lära sig att förhålla sig till ett land som aldrig kommer att bli hennes. Sorgen i denna roman handlar om allt det viktiga som med tiden faller i glömska, aldrig förs vidare till kommande generationer. Men boken prövar också tanken att detta är ofrånkomligt, och kanske inte bara en katastrof."

Expressen

"Självklart hemmastadd i det man brukar kalla show-don't-tell-tekniken får Alice Zeniter oss med på djupet av förståelse för hur det är att språklös komma som flykting till ett land, hur en detronisering kan kännas inpå bara kroppen, hur invandrarkvinnorna förlorar mer än männen, hur de mest subtila uttrycken för rasism läggs i dagen, vilka offer som krävs för att nödtorftigt höra till, hur identitetsfrågorna tacklas, hur stereotyperna den onde respektive den gode araben tar sig ut. Och så vidare. Cecilia Franklin har skickligt översatt en gripande berättelse av en författare som alldeles säkert har många fler storverk kvar att skapa."

Västerbottens-Kuriren

"Inkännande och full av lyskraft … 'Konsten att förlora' är ett mästerverk."

Télérama

"Gripande."

Le Monde

"En romanförfattare som kommer att nå långt."

Libération

"En mycket vacker roman."

Lire

”Det är omöjligt att inte bli rörd på djupet.”

Le Figaro Magazine