Med Dramat på Broxvik, som handlade om den välbekanta rättegången mot Helga Fägersköld, framträdde Yngve Lyttkens som skildrare av ett rättsfall som en gång rört upp dunkla stormar av indignation och sensationslystnad: en saklig skildrare men engagerad på rättvisans sida. Det rättsfall som han nu valt att skildra väckte på sin tid inte mindre sensation och lidelsefullt partitagande. Det spelade dessutom en roll i vårt lands historia, och det finns ur rättvisans synpunkt minst lika goda skäl att påropa detta mål på nytt. 
Magdalena Rudensköld var en av de mest firade skönheterna vid Gustaf III:s hov och älskarinna till konungens förtrogne Gustaf Maurits Armfelt. Efter Gustaf III:s död förmedlade hon kontakten mellan den utlandskommenderade Armfelt och de hemmavarande gustavianerna i deras konspirationer mot förmyndarregeringen under hertig Karl. När hon en kulen decembernatt år 1793 tillsammans med en del andra arresterades på order av hertig Karls maktlystna gunstling Gustaf Adolf Reuterholm var hon bara 27 år, men då gick ridån ner för allt som var fest och glans och makt i hennes liv. Rättegången blev dramatisk som en häxprocess, och där saknades varken mutor, spionage eller falska vittnesbörd. Och domen — i bjärt kontrast t.ex. till den milda behandlingen av Gustaf III:s mördare — blev döden. Men det fanns två män som ännu hade något att säga om denna dom, och för en gångs skull gick deras meningar isär. Reuterholm ville ytterligare skärpa hennes straff genom schavottering före avrättningen, men hertig Karl, vars erotiska närmanden hon en gång avvisat, ville hellre sätta henne i spinnhuset.
I sin klara fängslande åskådlighet ger Yngve Lyttkens' bok en atmosfärladdad inblick i förloppet av detta märkliga rättsfall, och samtidigt ger den på grundval av protokoll, brev och minnesanteckningar ett sällsynt levande porträtt av en kvinna vars skönhet och charm talar till oss ännu över tidens gräns.