För att säga det rätt ut: ”Candelarias hus” är en riktigt, riktigt bra roman.

Amanda Svensson, Sydsvenskan

Julia Svanberg må vara hals över huvud förälskad i Colombia men kärleken är varken blind eller ytlig. I sina allra bästa stunder håller denna roman upp en komplex väv av framsteg och förgripelser, den glömska och ödeläggelse som ligger till grund för så väl efterlängtad som ofrivillig utveckling.

Jag lägger den ifrån mig med en förnimmelse av den mest sagolika kaffedoft, och en känsla som liknar hemlängtan.

Elin Ruuth, Norrbottens-Kuriren

Julia Svanberg skriver en sensuell och rak prosa. Hennes människosyn är lika rak. Detta är inte bara en sympatisk roman, utan också en intressant essä om livet bland fattiga kaffebönder och en introduktion till Colombias tragedi.

Ulrika Knutson, Expressen

”Candelarias hus” är en kort och intensiv roman som med ett sinnligt språk och lågmält ihärdigt driv borrar sig in under huden. […] [R]edan innan jag vänder det sista bladet känner jag saknaden efter värmen som strålat ut från romanens textkropp och den tunga mörka doften av slitet med jorden.

Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

Resultatet hade kunnat se annorlunda ut, boken hade kunnat vara mer av ett bloggaktigt reseäventyr, men i stället har Svanberg drivit språket mot den förtätade romanformens. Det är jag glad för; dels för att Svanberg hanterar språket så bra, men också för att bokens undertext, den som handlar om att Ellen har ett Schengenpass och i princip kan resa hem när hon vill – till skillnad från sina grannar – blir mycket starkare så här. Det här är en roman med skit under naglarna och en verklig solidaritet med sin miljö.

Philip Teir, Dagens Nyheter