Romanen Familjeliv skulle kunna kallas ett drömspel på prosa. Dess verklighet är glidande kulisser, dess tidsdimensioner har rämnat i fogarna. Dess skeenden växlar ständigt in på överraskande spår. Med hallucinationens realism berättas fabeln om Knybel Tving som i en likkista anländer till provinsstaden Tobobac från en lantlig familjegemenskap, uppbyggd på jordbruk och jukeboxar. Det är om hans liv i Tobobac som romanen sedan handlar; om hans drömlika karriär som radioreporter, om trofasthetens prövningar i förhållandet till systern Fragoli, om äktenskapet med den krävande borgardottern Y och kärleken till "den goda systern" från sjukhuset Gröna Lyktan.

Många finner nog "Familjeliv" förbryllande. Ändå är den, läst med sinne för det bisarras självklarhet, ingen svår bok. Dess märkvärdiga scenerier bär prägel av det omedelbart upplevda, inte av det symboliskt belastade. Den visar en diktare engagerad i individens upplevelser av skuld, skräck och betryck i ett fullt påtagligt samhälle.