”små underverk av koncentration”
– Sven Nyberg, Norrbottens-Kuriren

”något så ovanligt som en rolig diktsamling”
– Mikael Timm, Kulturnytt Sveriges Radio

”Varje text har också ett gemensamt uppdrag: att i språkligt koncentrat gestalta vad poesi är och gör. Vill man precisera handlar det alltså om en poetik, en lundquistsk version av skrivandets villkor och möjligheter, formulerad i 88 fint utmejslade metaforer. […] Lundquists metaforer kröks mot kroppslighet och materialitet och liv och död. […] Lundquists kartläggning är hennes. Och den utförs med samma känslighet och skärpa i dessa 88 stycken som i tidigare böcker.”
– Jesper Olsson, Svenska Dagbladet

”… de sammanlagt 88 en-, två- och treradiga teser som Lundquist ’spikar’ är ämnade att föra i bevis att dikten är en minst lika fundamentalt opålitlig figur som livet, och att denna opålitlighet är det enda man kan lita på.  Dikten är ju inte bara ETT, den kan ju också alltid vara något annat. Den gör allt för att synas, eller smaka […] Marie Lundquists samling av teser/poetiska notiser upprättar i sin medvetna brist på ideologisk riktning en paradoxal mänsklig tilltro till en dikt som inga teser rår på. […] Lundquists aforistiska dikt är självförtärande. Sådan ser dikten ut: Man kan inte hålla med, man får inte hålla med, man måste hålla med.”
– Göran Sommardal, Aftonbladet

”Marie Lundquists samling består av aforismliknande meditationer över poesins kraft att uppenbara verkligheten. Det är en njutning att följa hennes vindlande tankegångar. Hon skriver både mörkt förtätat och lättsamt humoristiskt. Jag får lust att citera den ena dikten efter den andra […] Trots att Lundquist kör med samma upplägg från pärm till pärm i sin nya bok så lyckas hon undvika monotoni genom sin fantasi och språkglädje. Det är skickligt gjort. Samtidigt formulerar hon sin poetik som bygger på sinnlig närvaro och ständig upptäckt av omvärlden. Det är en poetik som sammanfattar ett författarskap i diktandets tjänst. Att läsa hennes nya dikter är att utrustas med poesins sjätte sinne som förvandlar allt. ’Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det’ är en lycklig bok som gör läsaren lycklig. Den riktigt sprudlar av kreativitet. Läs den!”
– Bo Gustavsson, Upsala Nya Tidning

”… dikten [går] som ett eko genom boken. Den prövar sig fram, testar olika, ofta motsägelsefulla predikat – simmar, spottar, smeker, vattnar, som om det inte fanns någon hejd på vad den förmådde. Samtidigt antyder den strikta form som texten de facto har på boksidan något helt annat. Å ena sidan är dikten allsmäktig; å den andra tycks dess faktiska verksamhet högst begränsad. [… ]här [finns] många fantastiska rader …”
– Rebecka Kärde, Dagens Nyheter

”Formen är given, även stämningen och det lustbetonade mörkret som hos Lundquist är en egenskap hos ’Dikten’, som ju mer man läser om den framstår som ett omnipotent och tämligen handlingskraftigt subjekt. Som en demon eller forntida gud kanske. Man vet absolut inte vad man har henne – det är intressant. […] Om jag till en början tänker att poeten kanske gör det för lätt för sig genom att sätta dikten i centrum för varje utsaga, vilket riskerar att bli lite för tjatigt, eller närmast simpelt rentav, så landar jag i slutsatsen att det hon skriver, trots allt, är radikalt öppet för tolkning, och att det är i enkelheten som detta uppstår.”
– Andrés Stoopendaal, Borås Tidning

” … en lekfull kortslutning mellan dikt och värld: dikten är här sig själv nog, magisk och mystisk men aldrig en återspegling. […] Den här samlingen vinner på sin egensinnighet. Den är högst otidsenlig på ett uppfriskande sätt.
– Tomas Löthman, Norrländska Socialdemokraten

”Boken består av korta aforismliknande dikter på en eller ett par rader som handlar om vad dikter kan vara. Det låter smalt men blir tvärtom stort. Det är alltifrån sensuellt till våldsamt och jag får oväntade aha-upplevelser av klockrena formuleringar …”
– Cecilia Alstermark, Kommunalarbetaren