Fadern i Björn Håkansons roman älskar sin 18-årige son med en måttlöshet, som skapar konflikter. När sonen blir förälskad känner sig fadern sviken. Han blir svartsjuk på sonen och på den unga kvinna, som tagit sonen ifrån honom. Samtidigt hetsar åsynen av det unga parets kärlekslekar upp honom erotiskt och aktualiserar hans egna problem i förhållandet till hustrun.
 
Fadern själv för ordet i romanen, som utspelas inom en fyrarumslägenhets illa ljudisolerade väggar. Gradvis avslöjas hans ökande oro och osäkerhet, när han märker att den trygga familjevärld, där han haft en given roll att spela, inte längre lyder gamla lagar. Maktlösheten i hans kärlek gör honom alltmer desperat. När slutet kommer, har det samma grymma logik som i ett grekiskt ödesdrama.