Strax före första världskrigets utbrott avreste det nygifta unga paret Arthur och Naëmi till det då ryska storfurstendömet Finland och bosatte sig i Helsingfors där Arthur arbetade vid ASEA. Några år senare fick han anställning i Petrograd. Efter revolutionen 1917 blev förhållandena i staden så svåra att familjen måste fly till Viborg på Karelska näset, där man vistades de närmaste fyra åren.

När det blev dags att återvända till Stockholm, beslöt Arthur att lämna familjen för att börja ett nytt liv i USA. Han ville ta sin son med sig, dottern skulle få stanna hos modern. Men i Amerika väntade depressionsår och nya misslyckanden. Båda barnen blev kvar hos sin mor i Stockholm, och hon fick klara dem och sig själv utan hjälp från mannen.

Naëmi var liten och späd. Men hon ägde en mjuk uthållighet och kraft, något som skulle sätta djupa spår hos hennes son. Han fick uppleva hur hon övervann motstånd och överbryggade motsättningar för att till sist också återvinna självförtroende och människovärde.

Och till bostaden på det fattiga Södermalm kom breven från fadern, som sjuk och förtvivlad drömde om att få återse sina barn. Under många år kände sonen undran och oro när någon ringde på dörren. Kunde det vara Pappa som kom?

Hem, till sist är en färgstark och fängslande skildring av Per Anders Fogelströms föräldrars öde och hans egen barn- och ungdomstid.