”Hon liknar absolut ingenting annat … Det här är stor romankonst.”
– Yukiko Duke, SVT Gomorron

”… det var länge sedan jag läste något så annorlunda, så krypande, så egensinnigt. Det här är en roman man inte bara läser (trots att den är elegant och lätt skriven) utan även studerar. Den prövar sympatin till dess gräns och väcker en lång rad frågor. Ja, det här är en bok man minns.”
– Josefin Holmström, Svenska Dagbladet

”Och vilken bok det är! Jag är fullständigt betagen! Av Lina Wolffs språk, av hennes blick, av hennes förmåga att sammanväva teman och att med ord mejsla fram personer utan att det känns ansträngt. Jag blir helt enkelt upprymd av ’De polyglotta älskarna’.”
– Annika Koldenius, Borås Tidning

”Lina Wolff har skapat en mångröstad, vindlande, feministisk, fängslande och en smula provocerande roman […] På ett sugande, exakt språk har hon skrivit en sorts skrattspegel av verk av författare som Michel Houllebecq, tagit deras hårdhet och litterära konsekvensneutralitet och med den visat upp vad en sådan blick på kvinnor gör, vad den åstadkommer när den tror att den bara registrerar det som sker. Samtidigt finns en skruvad kvalitet i Wolffs berättande, inget är riktigt så som det borde vara. Det är en roman som är polyglott till både form och innehåll.”
– Jenny Aschenbrenner, Sveriges Radio

”Wolffs gestalter är solitärer som, när de upplever attraktion till andra människor, snarare drivs av besatthet och dunkla begär än av längtan efter närhet. De är också betydligt mer psykologiskt sammansatta än romangestalter brukar vara: inte bara ett knippe enklare egenskaper i bekväm harmoni under intrigens hårda regim, utan outgrundliga gestalter som saknar facit. […] Den sortens porträtt som Lina Wolff har åstadkommit brukar inte presenteras på en så enkel, rak och realistisk prosa som hon framlägger. Jag associerar snarare till författare som Marguerite Yourcenar, Djuna Barnes och Angela Carter.”
– Jonas Thente, Dagens Nyheter

”Du vet när en roman är sådär rafflande att du bara inte vill att den ska ta slut. Du drar ut på läsprocessen och sätter på en kaffe till, ändå är det ett alltför snart faktum: under en lång eftermiddag och kväll har du läst från pärm till pärm, och nu är det över. Sådan var min läsning av Lina Wolffs tredje bok ’De polyglotta älskarna’. Jag hade höga förväntningar – hennes tidigare böcker har ju blivit både hyllade och prisade – och ändå överträffades de: så betagen av berättarteknik har jag banne mig inte blivit sedan jag läste Paul Austers New York-trilogi någon gång på nittiotalet.”
– Marie Pettersson, Sydsvenskan

”Vansklig att sammanfatta, men enkel att läsa: Wolffs lysande text vidrör skarpt och öppnar stort. Maktordningar som kön, klass och bildning skildras bitande och dråpligt – och i likhet med smarta, flertungade historier knyts de i slutänden samman.”
– Kristofer Folkhammar, Aftonbladet

”Det är en synnerligen kraftfull och talangfull roman som Lina Wolff skapat. Välskriven och med varje detalj och känsloskiftning återgivna med precision och med de mest eleganta vändningar – allt på en hög litterär nivå som man sannerligen inte är bortskämd med i dagens svenska romaner. Och handlingen – eller rättare: handlingarna – skapar ett starkt sug, en lockande och fatal malström vars djup verkar vara nog så förrädiskt. Romanen lever. Den pulserar. Den förmår att öppna tankebanor som länge legat i träda. Jag är imponerad och rekommenderar varmt och bestämt denna roman.”
– Crister Enander, Gefle Dagblad

”Lina Wolffs prosa har den avundsvärda lätthet som många författare aldrig når, ofta med en ton av humor mer eller mindre svart, fylld av kreativitet och skrivglädje, men som samtidigt går på djupet.”
– Peter Åkesson, Östgöta-Correspondenten

”Touché!”
– Per Wirtén, Expressen