I juni 1942 går en tysk officer fram till en ung man och säger: ”Ursäkta min herre, men var är Place de l’Étoile?” Den unge mannen pekar på den vänstra sidan av sitt bröst. Med denna drabbande anekdot inleds Place de l’Étoile. Året är 1968 och den blott tjugotreårige debutanten Patrick Modiano presenterar sig med en röst som ska komma att förändra den moderna franska litteraturen. Och vilken röst. Place de l’Étoile är en frän uppgörelse med såväl ockupationsårens dubbelmoral som 1900-talets klichébilder av den judiska identiteten. Berättar gör Raphaël Schlemilovitch, en litterär skrävlare som svalt sin tids antisemitiska vanföreställningar med hull och hår för att sedan spotta ut dem i höglitterär form. Place de l’Étoile är en modern pikareskroman, men främst en inventering av alla tänkbara antisemitiska fördomar och en satir över den franska offentlighet som inte kunnat genomskåda dem. Boken utgör en viktig pusselbit för förståelsen av Modianos hela verk. Denna utgåva av Place de l’Étoile innehåller ett nyskrivet förord av Modiano-kännaren Per Arne Tjäder, som kallar romanen för ”dödsföraktande, uppfinningsrik och i sin kaotiska förvirring ändå självmedveten och självklar”. Patrick Modiano tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2014 "för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld".