"... när jag läser McCarthys berättelse händer något, jag blir delaktig i en osäker gemenskap, nästan under språket. Det är så nära ett litterärt mirakel man kan komma."
Mikael Timm, Sveriges Radios Kulturnytt

"McCarthys prosa är som alltid bländande vacker utan att på minsta vis vara prålig eller ostentativ. Han bara formar meningar och lyfter fram detaljer med sådan pregnans, att texten blir självlysande."
Lennart Bromander, Arbetarbladet

"Cormac McCarthys driftstyrda dåre har också en del gemensamt med Birgitta Trotzigs romanfigurer. Här finns heller ingen nåd för den som hamnat utanför samhället. Det som ändå gör läsningen någorlunda uthärdlig är naturskildringarna. Parallellt med allt det fasansfulla pågår nämligen naturen, med sin urkraft och obevekliga skönhet. Författaren tycks säga: människan är också en del av detta. Det är både mycket plågsamt och mycket bra."
Jenny Högström, Aftonbladet

"Sådan är hans romanvärld: oändligt mörk, makabert vacker och befriad från moraliska övertoner."
Rasmus Lygner, Nerikes Allehanda

"Det är en märklig, egensinnig, karg och stramt berättad historia på ett språk som känns metalliskt. Skärpan beror mycket på att McCarthy hittar knivskarpa bilder i en berättelse som annars är mångbottnad och aldrig förklaras eller läggs tillrätta."
Fredrik Bornekrans, Södermanlands Nyheter

"Hans böcker låter samhällskontraktet kollapsa, lagren av kultur och civilisation slitas bort som ett smutsigt bandage. I dess ställe blottas en sadistisk och skoningslös men också magiskt vacker värld."
Jens Liljestrand, Expressen