I sin nya bok Fallen ur tiden, som undandrar sig alla genrebeskrivningar, undersöker den israeliske författaren David Grossman sorgens natur och den svåra vägen tillbaka efter en stor förlust. I denna märkvärdiga blandning av drama, prosa och poesi får vi möta en samling människor som, nästan likt ett medeltida allegoriskt drama, berättar om sina egna öden i ett slags sångspel. I berättelsens början beger sig ”Mannen som går” hemifrån för att leta efter sin döde son. Han får sällskap av Hertigen, Barnmorskan, Kvinnan i fisknätet, som alla har drabbats av samma öde. Kan man, om så bara ett enda flyktigt ögonblick, få kontakt med de döda och befria dem från döden? David Grossmans sorgeberättelse har sprungit ur en egen smärtsam förlust. I augusti 2006, då bara timmar återstod av kriget och vapenvila redan var beslutad, dödades hans tjugoårige son av en missil när han tjänstgjorde i israeliska armén under Libanonkriget. Skräcken för att ett barn ska gå bort i strid var huvudmotivet i David Grossmans förra roman, På flykt från ett sorgebud. David Grossman är en av dem som engagerat sig för att påverka den israeliska regeringen att förhandla med palestinierna och försöka nå en varaktig fred. Han har fortsatt att protestera mot de israeliska bosättningarna på ockuperad mark. Fallen ur tiden är översatt från hebreiska av Ervin Rosenberg.