"... en suggestiv och poetisk bok om offer, skuld och hämnd. Laub bygger upp sin roman successivt och metodiskt, med nyckelepisoden - fallet - som det nav kring vilket berättelsen växer sig allt större, i koncentriska cirklar, lager på lager som fördjupar och komplicerar det som från början är ett banalt pojkstreck i barndomen. Släkthistorien vävs samman med berättarens nuplan, ett vuxenliv förspillt i alkoholism och äktenskapliga misslyckanden. Vid vilken punkt avgörs den riktning livet tar? Kan vi bryta med det förflutna och lämna det bakom oss? Det som riktigt griper tag är dock Laubs repetitiva, poetiska prosa, musikaliskt översatt av Fredrik Ekelund, en rytmiskt malande ström av tankar som snuddar vid minnesbilderna, glider bort, snuddar igen, som när man med tungan söker sig till en trasig tand." Expressen

"Romanen, som är Laubs sjätte och den första på svenska – han är bosatt och verksam i Brasilien – liknar inget annat jag läst om Förintelsen. I slutet, när trådarna ska knytas ihop, kan Laub bli onödigt överförklarande, men det är en randanmärkning i det stora hela. Framför allt är Att falla en lysande skildring av hur det sedan länge förflutna kan fortsätta verka bortom vår kontroll och i det tysta tills vi en dag drar undan händerna. Låter någon falla." Göteborgs Posten

"Vindlande och vackert om livet och Förintelsen. Det här är den märkligaste och samtidigt mest fascinerande roman jag läst på temat Auschwitz och Förintelsen. För samtidigt som den har detta tema så är det lika mycket en roman om något betydligt mer tidlöst och allmänmänskligt, om att vara del av en familj och en historia. Om att falla och resa sig, falla i onåd, falla samman inombords, falla mot sin död, falla mot kamraters utsträckta armar, falla till föga inför insikten om livets skönhet och grymhet. Michel Laubs fantastiska språk är vindlande och fullt av motsatser och tankesprång som lyfter ord och meningar till glasklara höjder. Jag får ibland stanna och hämta andan, för detta berättande är så vackert och så stort. Att falla är den första av Michel Laubs romaner som översätts till svenska. Nu väntar jag otåligt på att man gör samma sak med de övriga fem. Det här är en stor författare." Södermanlands Nyheter

"Det ges nog inte ut många bättre böcker i Sverige den här hösten." Sveriges Radio

"Det blir till sist en roman om identitet men också om oförställd smärta och outsägligt lidande, då Laub mycket skickligt gestaltar berättarens hjärtskärande ångest inför livet och det arv han tvingas bära på." Norrköpings Tidningar

" Romanens psykologiskt komplexa korrespondenser är utformade i en fängslande och berättartekniskt suggestiv stil, där långa vindlande och pratsjuka meningar forsar fram över raderna och fullbordas i ett slags tankens förklarade ljus.
Laubs prosa är förvisso mer resonerande än gestaltande, men å andra sidan framställd med en drabbande och personlig närvaro som är svår, för att inte säga omöjlig att värja sig mot." Svenska Dagbladet

"...den roman som drabbade mig mest under 2014" Katrineholms-Kuriren

"En gripande, tankeväckande roman. Genom att fokusera på barns brutala handlingar och dess vardagliga konsekvenser, återberättar Laub tragedin om förintelsen och kryper nära mänskligt liv, dess längtan och begränsningar." The Independent