En stor roman om kärlek

Två sorters kärlek står emot varandra i Sara Lidmans roman Bära mistel. Den första är kärleken vars rot är dödsdrift; den andra den moderliga kärleken, den som vill liv. Och den människa som utsätts för dessa dödens och livets frestelser är Björn Ceder, en ung violinist med en gosses själ.
Björn Ceder har mött två vänner, den demoniske Otte och den gode Simon, som i hans liv fört in de bägge slagen av känsla. Så träffar han på Linda Ståhl, en duktig affärskvinna, med en orolig ungdom långt bakom sig och en respektabel rörelse att sköta. Om deras äventyr i yttre och inre mening handlar berättelsen. Under år av turnéer i norrländska byar svetsas de samman i ett förhållande, som djupt och utan återvändo förändrar deras tillvaro, allteftersom det löper efter hela skalan mellan livets kärlek och kärleken till döds.
Den ena drar den andra till sig, som eken kan dra en blixt när åskan går. Liksom i den drömda baletten i romanen stelnar den förförda blixten till en mistelranka, som lever på eken. Misteln är tämjd, men den kan, som i den gamla myten, en dag återta sin roll som dödsbringare. Detta upplever Björn och Linda. På sin oroliga väg möter de ständigt varelser som är skapade för olika slag av kärlek. Där finns sådana som vill värna dem de älskar, likt stoet med det tunga lasset som inte får gå över fölet i utförsbacken. Där finns de som söker undergången med ”ögon som stämmer träff i dödsriket”.