Otto sitter i sin arbetslägenhet och minns sitt liv. Många skulle nog kalla det omväxlande och intressant. Han är författare, har rest mycket, älskar musik och spelar själv inte så illa. Han har dessutom varit en framträdande politiker, och har roat sig med att räkna ut att han under tretto år suttit i 16 775 möten.
Men när Otto ser sig i spegeln är det inte spåren av ett rikt liv med stimulerande arbetsupggifter han ser. Otto har ett ärr tvärs över hela bröstet efter en hjärtoperation, och tycker att han han ser ut som ett spöke. Han tänker ofta på döden.
Från lägenheten intill hör Otto ganska ofta någon som gråter. Det visar sig vara barn han hör, de går hos en terapeut med eldfärgat hår som heter Tuula. Otto och Tuula blir vänner. Ibland hjälper hon också honom att gråta.
Ottos liv är en tankebok och roman i ett enda stycke. En sorgsen men samtidigt mycket vital betraktelse över ett liv och världen som omger det: musiken, politiken, litteraturen och kärleken.
Claes Andersson har allt sedan debuten som poet för snart femtio år sedan varit ett av de ledande namnen i den finlandssvenska litteraturen, och en av de viktigaste rösterna inom den svenska poesin över huvud taget.