En gråkall aprilmorgon år 1850 samlades några män, kvinnor och barn från Ljuders socken i Småland för att utvandra till Nordamerika. De kom från de små stugornas och de stora barnkullarnas land. De hade gjort uppror mot fattigdomen och nöden, mot det ändlösa slitet på steniga åkrar, mot prästens och länsmans myndiga överhet i 1800-talets svenska u-land. De lyssnade till locktonerna från och om det nya landet i väster som hade jord utan brukare och kallade på jordbrukare utan land. Om landet de lämnade, med fattiga grå byar, törnrossnår och silverbäckar, med kor och getter i lidren, berättar Vilhelm Moberg och om de människor som lämnade det: Karl Oskar, Kristina och deras barn, den religiösa svärmaren Danjel och hans milda hustru Inga-Lena, Robert med äventyrslusten brinnande i blodet, och den ogifta skökan Ulrika i Västergöhl.
Utvandrarna (1949) är första delen i Vilhelm Mobergs stora Utvandrarepos som under hela 1900-talet varit en mycket läst och älskad svit och som även filmatiserats. Det är svårt att föreställa sig någon enskild svensk författare som mer påverkat så många svenskar under en så lång period som Vilhelm Moberg gjort och fortsätter att göra.