Min längd är etthundraåttioen centimeter. Min vikt varierar och är inte bra för närvarande, inte alls bra. Mina ögon är gröna (och fantastiska!), mitt ansikte blekt och mitt hår mörkt ¿ nu av ganska obestämbar färg beroende på en fantasifull patina av smuts och vanvård, men i alla fall mörkt. Jag är tjugoett år gammal, mitt namn är Ripley Bogle och min sysselsättning är att svälta, frysa och gråta hysteriskt.
Ripley Bogle är uteliggare, men han är också före detta Cambridge-student, entusiastisk läsare av skönlitteratur och en skarp livsiakttagare. Han bär på två livslögner något som han nogsamt underhåller läsaren till de sista sidorna för att, som han säger, vi skulle tycka bättre om honom och inte överge honom. Han har vuxit upp på Belfasts hårda gator men efter en rad svårigheter har han förflyttat sin person till London. Där vandrar han gata upp och gata ner, häcklande sin omgivning, återkallande sin eländiga uppväxt, analyserande sin situation. Under fyra långa vandringsdagar berättar han inlevelsefullt och vältaligt om sitt föregående liv och sitt nuvarande ¿ det är en brutal verklighet skildrad med språklig frenesi och lyhörd precision.   Ripley Bogle är en på en gång upplyftande och smärtsam skildring av en ung man vars öde tycks förutbestämt men som har en tilltro till livet, trots allt. Det är en viktig bok som en hel generation kan känna igen sig i. Den innehåller kärlek ¿ berättaren är, mot alla odds, en stor romantiker ¿ och död; tragik och dramatik. Robert McLiam Wilson, själv uppvuxen i Belfast, har sett tillräckligt av den irländska konflikten för att i randanmärkningar ge en oerhörd bild av konfliktens återverkningar på vanliga människors liv.
Robert McLiam Wilson född 1964 i Belfast där han också nu är bosatt. Han debuterade 1989 med Ripley Bogle som blev ett stort genombrott och renderade honom ett flertal priser. Därefter har han skrivit bland annat Eureka Street med vilken han 1998 introducerades på svenska och som nu finns i pocket.