Nässlorna blomma är än idag en ovanligt omskakande läsupplevelse. Å ena sidan skildrar berättelsen om sockenpojken Martin Tomasson och hans öden på de gårdar där han ackorderas ut en ensamhet som ter sig närmast avgrundsdjup. Han förlorar ju i stort sett alla människor som betyder någonting för honom: båda föräldrarna, den älskade storasystern och så till slut fröken Tyra på ¿hemmet¿. Bokens sista mening lyder: ¿¿ Nej! Hon är död!!!¿ Å andra sidan gestaltar Nässlorna blomma lika övertygande Martins envisa och okuvliga överlevnadsvilja, hans förmåga att trots allt söka det ljusa i tillvaron.Det är denna mirakulösa balans som Staffan Söderblom tar fasta på i sitt efterord, där han visar hur Martinsons språk ¿ mot alla stil- och berättarregler ¿ instinktivt skiftar med de olika livslägen Martin befinner sig i.
Nässlorna blomma publicerades första gången 1935 och betraktas vanligen som Martinsons huvudverk på prosa. Vägen ut, fortsättningen på berättelsen om Martin Tomasson, blir den tionde och sista volymen i nyutgivningen av Martinsons verk ( hösten 2001).