Karin Belllman är en poet som väckte uppmärksamhet med sin debut 1991, för sitt lekfulla och drastiska språk fullt av starka känslor. Hon har sedan givit ut ytterligare en diktsamling samt romanen Stjärnvattenfallet (1994), och också skrivit dramatik. Nu återkommer hon med en diktsamling där vi återfinner hennes typiska blandning av sötma, smärta och skärpa i ett halsbrytande bildspråk och ett sjungande rytmiskt ordflöde.   I den långa månaden mars ryms minnet av en förfärlig kärlek omöjlig att styra, där ryms sorgen och längtan efter en död farfar och där ryms mycket mycket mer. Inte bara snön svävar och faller från himlen – också ting kommer ramlande i vackra och sorglustiga bilder. Dikterna utspelas i Göteborg och Paris, och där finns inte minst August Strindberg för diktjaget att luta sig mot.

Jag går med mitt huvud under armen.Jag går med mitt vackra huvud under armen, genom Bois deBologne,jag ser ut över parken; en beryktad park,jag har blivit varnad för att gå här ensammen jag är inte ensam,
Strindberg följer mig: lika trogetsom en prenumeration,(och det finns gott om människor på jorden!)