Läste ni Vi, de drunkade, Carsten Jensens storverk om den lilla staden Marstal på Ærø, om befolkningen och sjöfarten som utgick därifrån under hundra år? Flera personer från den boken återkommer i Sista resan. Viktigast är förstås romanens huvudperson, målaren Carl Rasmussen. Med sina vackra målningar av fartyg, himmel och hav har han nått stora framgångar och kunnat skapa ett gott liv åt sig och sin familj i Marstal. Men nu, år 1893, vill han göra upp med sin dragning till det idylliska, sluta måla väggprydnader och hitta tillbaka till konsten. Han reser till Grönland för att försöka finna den inspiration som fyllde honom när han var ung konstnär och hade fattat det ovanliga beslutet att resa norrut. Hans ungdoms Grönlandsresa ledde till hans genombrott som målare, men den här gången blir resan en skoningslös självuppgörelse.
Författaren Carsten Jensen växte upp i Marstal med Carl Rasmussens målningar omkring sig – flera av hans vänner var barnbarn till marinmålaren och hade hans bilder på väggen. Och altartavlan i Marstals kyrka är målad av Rasmussen.    Carsten Jensen fascinerades av målarens liv och oväntade död. Kunde ryktet om att marinmålaren hade tagit sitt liv vara sant?   För att få veta har Carsten Jensen läst konstnärens brev, talat med människor som kände honom och tolkat hans målningar. I Sista resan ger han ett tänkbart och gripande svar på frågan om mysteriet med målarens död.    Sista resan är en ordkonstnärs lysande skildring av en bildkonstnärs kamp med sig själv, sitt liv och sina uttrycksmedel.