"Petina Gappah skriver en stilsäker berättelse om trauman och hemligheter som går på tvärs mot alla stereotyper, en roman lika allmängiltig som den är djupt förankrad i ett specifikt Zimbabwe. Om det är med sådana här kliv Gappah ska fortsätta att utvecklas, har världen ett väsentligt författarskap att se fram emot."
Svenska Dagbladet

"Ledsamt, övertygande och skickligt!"
Vi Läser

"Det är mycket dialog, extremt mycket talspråk och en hel del insprängda utbrott på olika zimbabwiska dialekter, som gör texten stunsig och levande. För detta ska översättare Helena Hansson ha en eloge.[...] Jag uppskattar verkligen [Gappahs] ovilja till sentimentalitet, och läser lika roat som med fasa."
Aftonbladet

"Det är länge sedan jag läste en roman som höll mig så på halster ända till de sista sidorna."
Upsala Nya Tidning

"Författaren är skicklig [...] Berättelsen tvingar till eftertanke, det skenbart enkla kan vara nog så komplicerat, de upplevda och brännande minnesbilderna kan vara falska. Och den som är oskyldig är kanske ändå inte utan skuld."
Dala-Demokraten

"Petina Gappah känns som en afrikansk motsvarighet till den israeliske författaren Amos Oz. Den sällsamma förmågan att fånga individuella människoöden i sammansatta världar."
Östgöta Correspondenten

"[S]pråklig skönhet (väl förvaltad av översättaren Helena Hansson), intelligens och indignation och en alldeles speciell, syrlig humor. Petina Gappah är helt kompromisslös i sin ambition att vidga läsarens blick. Hon satsar hårt och förenklar absolut ingenting."
Borås Tidning

"Petina Gappah citerar Dickens, och hennes episka skildring av fattiga barns lidanden är helt och hållet i Dickens klass när det gäller att väcka läsarens medlidande."
Göteborgs-Posten

"Gappah är en skicklig historieberättare och så småningom visar det sig att saker är annorlunda än vad de först verkade. [...] Vreden över korrupta välgörenhetsorganisationer, evangelikala predikanter och exploatering av ursprung vibrerar i berättelsen. Men aldrig entydigt, snarare med en förståelse för det komplexa och krångliga i de mänskliga försöken att höra till."
Landskrona Posten

”… det här är en rörande roman om minnen som utvecklas till en roman om förlåtelse – och en passionerad lovsång till språket och dess kraft.”
The Guardian