Kurt Gerstein (1905-1945), tysk officer i Waffen-SS och chef för tekniska desinfektionstjänsten vid Institutet för hygien i Berlin, kom under 1942 att bevittna masslakten på judar i koncentrationslägren Belzec och Treblinka och försökte utan framgång sprida vetskapen vidare till de allierade.    I Mörkrets hastighet låter Karl Johan Nilsson Kurt Gerstein berätta sin egen historia: Gerstein går 1933 med i nazistpartiet för att verka för en förändring inifrån men hans kristna övertygelse och moral får honom att aktivt motarbeta partiet vilket leder till uteslutning, och sedermera en fängelsevistelse. Driven av att få veta sanningen om partiets ljusskygga verksamhet lyckas han ändå gå med i Waffen-SS, för att därifrån infiltrera den tyska militärapparaten.    Han stationeras vid Institutet för hygien i Berlin där han hjälper till att ta fram en anlägging ämnad att avlusa de tyska truppernas uniformer för att förhindra den tufysepidemi som börjat sprida sig. Som genom en ohygglig ödets ironi kommer hans uppfinning att användas till att effektivisera ihjälgasandet av judar i de koncentrationsläger Gerstein i kraft av sitt ämbete får besöka, och som han sedan ägnar all sin kraft åt att sprida information om. Hans alltmer desperata försök att nå ut med sin vetskap, via kontakter med motståndsrörelsen i Holland och i Tyskland, de neutrala svenskarna via diplomaten Göran von Otter, till och med påven och slutligen gemene man på gatan, utan att bli trodd, leder till stora risker och ett psykiskt förfall för Gerstein.    Förlamad av den fruktansvärda insikten om Förintelsen – och till slut krigsfångenskapen och anklagelsen att ha varit delaktig i skapandet av dödsfabrikerna i Polen – begår Gerstein självmord i sin fängelsecell 1945.    Karl Johan Nilsson (f.1973) tecknar Gersteins tragiska historia och målar samtidigt upp en förtätande bild av stämningen i krigets Tyskland och omvärldens tystnad.