Det var i den insikten jag till slut fann en väg in till Alva Myrdal. Inte ens hon var ”rumsren”, utan hon blev behandlad som många andra färgstarka kvinnor: bortmanövrerad och stoppad på viktiga poster, skickad utomlands eller nedtonad i inrikespolitiken.Socialdemokratins starka män hade svårt för henne. Gunnar Sträng tålde henne inte, Tage Erlander blev stressad och uppjagad av hennes utspel, Gustav Möller gjorde allt för att stoppa henne och Arne Geijer förnedrade henne inte sällan offentligt.Som så många andra kvinnor fick Alva Myrdal betala ett högt pris för sin självständighet. Metoderna är många. De skickas utomlands som Margot Wallström och Margareta Winberg. De tystas som Mona Sahlin och Maj-Britt Theorin. De utnämns till poster där det politiska engagemanget måste läggas åt sidan, vilket hände med den drivande miljöministern Birgitta Dahl, som blev utsedd till talman. Hedrande men tystande! Jag själv, f d politisk chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, har också fått smaka på liknande medicin.I mina studier har jag fascinerats av Alva Myrdal, denna viktiga gestalt i 1900-talets svenska politik. Sval men kraftfull, respekterad men undanskuffad – är hon värd beundran och efterföljd eller skulle det bästa vara att förpassa henne till historien? I dessa frågor började jag leta efter människan Alva.Den här boken är också en uppgörelse med arbetarrörelsens inställning till jämställdhet. Det är lugnast för män med makt när kvinnorna kokar kaffe. Visst har det hänt en hel del – föräldraledighet, barnbidrag, kvinnojobb och varannan damernas – men själva grundbulten för det ojämlika samhället finns fortfarande kvar.

Lotta Gröning