Fänrik Magnus Sundman reser sig upp och deklamerar Georg Stiernhielms dikt där krigsguden Mars talar: ”Jag skall dundra så himmel och jord skall skälva som asplöv. Jag skall dundra med kraft.” Sundman har precis anslutit sig till den svenska härens läger i Polen, året är 1706. I skogarna drar både polska soldater lojala mot den svenske kungen och polska fiender omkring. Bristen på mat i lägret tvingar iväg en trupp på tretton man på ett provianteringsuppdrag som leder dem till ett gods där bröllopsförberedelser görs. Och det som börjar som en sansad förhandling med den polske godsägarens son förvandlas till en mardröm när kapten Sparre skjuts till döds. Svenskarna belägrar godset samtidigt som polska soldater mobiliserar för anfall.   Jag skall dundra är en dramatisk ögonblicksskildring av krig där både den inre maktkampen mellan de två fänrikarna som tvingas ta befälet efter Sparres död, Magnus Sundman och Johan Drake, och hotet från den anfallande fienden, ställer frågan om huruvida alla medel för att rädda sitt eget liv är tillåtna och om medmänsklighet är möjlig i krig.   Den skönlitterära berättelsen Jag skall dundra är en utvecklad version av ett filmmanus.