Runt 1980 debuterade några kvinnliga poeter som kom att i grunden förändra det svenska poetiska landskapet fär lång tid framöver: Katarina Frostenson, Ann Jäderlund och Birgitta Lillpers. Och bakom dem stod fler och väntade: Marie Silkeberg, Eva-Stina Byggmästar, Agneta Enckell och flera andra.    Jag själv ett hus av ljus är den första boken om denna våg av kvinnlig poesi. Vad är det för röster som talar i deras suggestiva dikter? Vad har de att berätta? Här kan man läsa om den förföriska relationen mellan dotter och fader hos Ann Jäderlund, om varför döden alltid kommer i en mors gestalt hos Kristina Lugn, om den smärtsamma systerseparationen hos Marie Silkeberg. Här kan man också läsa om kvinorna som väntar på att få komma in i världen hos Birgitta Lillpers och om Eva-Stina Byggmästars befriade språk.
Åsa Beckman är litteraturkritiker på Dagens Nyheter och har i många år följt de kvinnliga lyriker som hon nu tar ett större grepp om. Med sina uppslagsrika läsningar skapar hon en första karta över ett ännu outforskat kvinnligt territorium.
Utöver de redan nämnda poeterna ägnas även Eva Ström, Aase Berg och Anna Hallberg var sin essä.