"... något av det mest gripande, och vackra, som Auster har skrivit. ... gestalterna i 'Invisible' är trovärdiga, levande, gripande. ... Austers prosa har aldrig varit klarare – den skimrar. ... 'Invisible' är rent av Austers finaste roman, vid sidan av 'Illusionernas bok' (2002) och den självbiografiska 'Att uppfinna ensamheten' (1982). Kärleken är romanens stora tema: den totala, omöjliga, sorgliga, avvisade, destruktiva."
Dagens Nyheter (om den amerikanska utgåvan)

"Paul Auster ... har den där tonen. I den finns ett stråk av melankoli, av det lite udda, av en ensamhet som inte skingras och i vilken man kan skönja en outsiders väg. Där finns, inte alltid uttalat, mer mellan raderna en upplevd känsla av brist. Faktiskt en hälsosam motsats till fulländning."
Gefle Dagblad

"I 'Osynlig' skriver han, i textens flöde, bättre än någonsin, med meningar som läckra smultron på ett strå, omöjliga att sluta sluka."
Arbetarbladet

”Så snart man har avslutat Paul Austers Osynlig vill man läsa den igen. … Det är den bästa roman Paul Auster någonsin har skrivit.”
New York Times

”Kombinationen av yttersta noggrannhet, psykologiskt djup, berättelsens tyngd och dess undertoner är mästerlig.”
Sunday Times

”Den har ett sådant tempo att den som en raket för in läsaren i alla sina lekar och strukturella påhitt, och det är en lockande bladvändare av stor – och bedräglig – klarhet. … Detta är en fascinerande och fulländad roman.”
Guardian