Min bästa dikt är försvunnen.
Jag hade aldrig skrivit en liknande dikt.
Vad dikten handlade om minns jag inte.
Jag grät när jag läste dikten för mig själv.

Den som läst dikten blir aldrig densamma.
En del blir så gripna av min dikt att de lämnar allt annat.
Någon lät sticka ut sina ögon för att aldrig behöva läsa någon annan dikt.

De som lärt sig dikten utantill drog ut i öknen för att leva ensamma med min dikt.
Mänskor i beråd att slå ihjäl varandra blir vänner när de läser dikten.

När vapentillverkarna läste dikten gjorde de om vapnen till datorer.
De som ännu inte lyckats få tag på dikten sprider i raseri ut illvilliga rykten.

De påstår att dikten aldrig existerat, eller att jag själv skulle ha bränt upp den.
Sådana påståenden kan bara den komma med som ännu inte läst min dikt.