Tekniskt sett är Gould ett geni, han tog sin examen redan som elvaåring, och hans lärare har förutspått honom berömmelse och framgång – ett Nobelpris rent av. Tretton år gammal lever han, likt en Pippi Långstrump, ensam i ett hus, går på college och är omgiven av kufiska professorer. Pappa militären bor på annan ort men ringer varje fredagskväll kvart över sju och hans mamma bor efter ett nervsammanbrott på sjukhus, ett öde Gould först fabulerar ihop en mer glamorös historia kring. Goulds nya bekantskap Shatzy Shell, en kvinna i trettioårsåldern, tar sig an honom och börjar starkt ifrågasätta hans förutspådda bana – det kan inte vara meningen att ett barn ska analysera en fotbollsmatch i vetenskapliga termer, eller ens referera en boxningsmatch ensam inne i badrummet. Shatzy själv drömmer om att skriva en western, vilket hon faktiskt också gör, och den blir till en alldeles egen del av romanen. I det avsnittet möter vi bl. a tvillingsystrarna Dolphin som skjuter på alla som kommer till deras by ”Closingtown” – en by där tiden har stått still sedan han som byggde stadens klocka försvann.   City är en storartad roman med en intrikat uppbyggnad som rymmer flera berättelser. Dels Shatzys western, dels Goulds egenhändigt ihopfantiserade boxningsreferat och därutöver en lång rad egensinniga karaktärer, bland annat de kufiska professorerna, som har sina egna utvikningar. Var och en av dessa berättelser är uppfinningsrika med en mängd sorglustiga infall. City är en sorts flanörroman som kan leda tankarna till Claes Hylingers böcker. Stort som smått avhandlas med samma lakoniska allvar där man får humorn på köpet. Med sin egenartade fantasi och sitt rika och finurliga persongalleri är det en vindlande roman som rör sig från brusande storstadsgator till Vilda västerns klassiska mark.