Det börjar med sena kvällsbesök av en kvinna. Innan den unge mannen vet ordet av har Marianne flyttat in i hans liv och hans lägenhet "med tolv medelstora papperskassar och en gräddgul byrå". För att slippa närheten hemma börjar han spendera mer och mer tid i simhallen.   Efter tågluff ner i Europa där Marianne blev kvar på en svensk pensionerad överstes gård är deras relation som av en slump en alltmer flagnande idyll. Marianne tar ett jobb som lärare på en ö i skärgården och distansförhållandets baksidor gör sig gällande. En helg när vår hjäte oanmäld åker ut till ön för att överraska Marianne finner han den skäggige örnskådaren Tor i hennes famn. Det är verkligen inte kul alls. Men det finns många patetiska saker att ägna sig åt när man är lämnad, som att måla den gräddgula byrån brun och kleta fast en viss före detta flickväns strumpbyxor ovanpå eller slå sig ihop med en fullständigt vulgär flicka med provocerande stora plutläppar.   Med ett enkelt och rakt språk, med naivitet istället för ironi ställer Erlend Loe de urgamla frågorna på nytt.
Blåst (1993) är Erlend Loes debutbok. Hans tredje bok L som även den rönte imponerande försäljningsframgångar och fick mycket uppmärksamhet i media handlar om en resa i Thor Heyerdahls fotspår till en öde ö. Om Naiv.Super. skrev kritikerna bland annat så här:
"Ett litet mästerverk."
Expressen
"Om jag var ung och läste Naiv. Super. Skulle jag i ren inspiration själv vilja bli författare."
Göran Tunström