Jonas Enander: "Vi kan ha svarta hål att tacka för vårt eget ursprung"

Svarta hål: ett av universums största mysterier. Jonas Enander, doktor i fysik, har rest till teleskop över hela världen, intervjuat världsledande rymdforskare och grävt i arkiv för att undersöka vilken roll de spelar i rymden och för våra liv på jorden. mörkret och människan är ett slags reseberättelse i tid och rum, som handlar lika mycket om forskningen som om människorna bakom den – från Tycho Brahe och Einstein till dagens Nobelpristagare. Mörkret och människan är en trollbindande och närmast existentiell betraktelse, som går via Sveriges västkust och Hawaiis bergstoppar ända till universums yttersta gränser.

Vem är du och varför har du skrivit en bok om svarta hål?

Foto: Rickard L. Eriksson

Jag är i grunden fysiker, som har doktorerat och forskat vid Stockholms universitet. Idag arbetar jag som vetenskapskommunikatör vid Oskar Klein Centre, som är ett forskningscentrum grundat av Stockholms universitet och KTH. När den första bilden av ett svart hål släpptes 2019 bestämde jag mig för att skriva en bok om dessa mystiska objekt. Jag har forskat om svarta hål och Einsteins allmänna relativitetsteori, men nu ville jag närma mig svarta hål ur ett större perspektiv än det rent tekniska och se vad de betyder för oss människor.

Vad har svarta hål med oss människor att göra?

Mer än vad man kan tro! När materia faller in i svarta hål skapas en intensiv strålning som går att se tvärs genom universum. Med hjälp av denna strålning kan forskare skapa ett kosmiskt referenssystem som vi kan använda för att noggrant bestämma positioner på jordytan. Bland annat GPS kalibreras med hjälp av detta referenssystem. Sökandet efter Hawkingstrålning från svarta hål bidrog även till utvecklingen av nätverksprotokollet Wi-Fi. Så när vi kopplar upp våra mobiltelefoner mot internet med Wi-Fi och använder Google Maps finns svarta hål med på ett litet hörn. Men det finns även en större koppling till oss människor än så. Forskare har börjat inse att svarta hål kanske påverkar förutsättningarna för att liv ska kunna uppstå i universum. Om det stämmer har vi svarta hål att tacka för vårt eget ursprung.

Hur har du lärt dig att skriva så poetiskt om rymden?

Vi har en fantastisk litterär tradition i Sverige av att skriva poetiskt om rymden, det är bara att läsa och låta sig inspireras. Ta till exempel Tranströmers klassiska ”Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor”, hur snyggt är inte det? När jag behöver få fart på skrivandet brukar jag läsa någon rad av Peter Nilson, som ”I Kina, i öknen Badain-jaram, finns ett berg med sanddyner som sjunger varje natt.” Eller ta Maria Küchen när hon i Rymdens alfabet beskriver en målning som föreställer ”en uppskjutningsramp som i rök och lågor avfyrar en jättelik fisk mot rymden”. Och så har vi förstås Aniara. Vi ska vara glada över vår svenska litterära rymdskatt!

Foto: Rickard L. Eriksson

Hur har du gjort research?

Jag har färdats uppför flera bergstoppar och åkt genom en öken för att besöka olika teleskop och observatorier där man studerar svarta hål. Det har blivit över 20 intervjuer med olika ledande forskare,  inklusive flera Nobelpristagare. Jag har också rotat runt i ett arkiv i Tyskland för att hitta det brev som den matematiska formeln för ett svart hål skrevs ned på för första gången. Sen har jag även studerat den vetenskapliga litteraturen.

Av dem du har träffat under arbetet med boken, vem har påverkat dig mest?

Larry Kimura, som är professor i hawaiiska språk. Han berättade för mig hur hotat det hawaiiska språket är på grund av de hawaiiska öarnas koloniala historia. Tyvärr är teleskopen på Hawaii en del i ett slags astronomisk kolonialism. Kimura och andra kämpar för att det hawaiiska språket ska överleva. Bland annat ger de nyupptäckta himlaobjekt hawaiiska namn, som ett svart hål som de döpte till Pōwehi, vilket betyder Den besmyckade mörka källan av oavbrutet skapande. Mina samtal med Kimura lärde mig mycket om relationen mellan språk, kolonialism och ursprungsbefolkningars rättigheter. Jag insåg också att astronomisk kunskap har ett moraliskt pris, vilket jag skriver om i Mörkret och människan.

"I Vintergatans nav är det fullt av stoft och stjärnor, höga hastigheter och urgamla mönster. Stjärnorna cirklar runt i en elliptisk dans. Likt eldflugor i natten tycks de dels röra sig på sin egen nyckfulla färd, dels dela en gemenskap i mörkret. En av stjärnorna ilar fram med en enorm hastighet. Den får smak för hur det känns att färdas nära ljusfarten och slungas runt på sin elliptiska bana. På bara sexton år fullbordar den ett varv runt det mörker somleder stjärndansen: ett enormt svart hål."

Om Jonas Enander

Jonas Enander, född 1981, är doktor i fysik och har forskat om Einsteins allmänna relativitetsteori. Han arbetar idag med forskningskommunikation och skriver regelbundet om fysik och astronomi för olika populärvetenskapliga tidskrifter