Johan Svedjedal aktuell med biografi över Harry Martinson

Litteraturforskaren Johan Svedjedal skildrar i den nya boken Min egen elds kurir Harry Martinsons livsbana från ung arbetarförfattare till ifrågasatt mottagare av Nobelpriset i litteratur 1974.

Foto: Fredrik Hjerling

Den 16 maj samtalar Johan Svedjedal med sin förläggare Helene Atterling i Börssalen på Svenska Akademien. Evenemanget är kostnadsfritt och öppet för alla. Arrangeras av Harry Martinson-sällskapet i samarbete md Albert Bonniers Förlag.

Plats: Börssalen, Svenska Akademien, Källargränd 4 i Gamla stan

Tid: tisdag den 16 maj kl. 17.00 till ca 18.00. Ingen föranmälan krävs.

Min egen elds kurir

Harry Martinson, 1904–1978, blev tidigt känd för sin charm och stilistiska briljans – en fattigpojke ur folkdjupen som via litteraturen nådde samhällets höjder. Han hade en svår uppväxt som "sockenunge" i Blekinge, gick tidigt till sjöss men lämnade tjugotre år gammal sjömanslivet för att bli författare.

Med två böcker om tiden som havsproletär vann han en stor publik vid 1930-talets början. Och hans eld som författare brann vidare. Han fortsatte med självbiografiska romaner, naturessäer och flera diktsamlingar innan han 1956 gav ut sin stora civilisationskritiska varning, versepostet Aniara – en bok skriven i atombombssvampens skugga.

Under flera decennier varnade Martinson för förstöring av miljö och mänskliga livsvärden – men togs av många kritiker för konservativ kverulant. Samtidigt fick han fler och fler läsare som älskade honom för hans språkkonst och hans inkännande skildringar av de utsatta.

Om Johan Svedjedal

Johan Svedjedal är professor i litteraturvetenskap, specialiserad på litteratursociologi vid Uppsala universitet och ledamot i Samfundet De Nio. Tidigare har han givit ut uppmärksammade biografier över Carl Jonas Love Almqvist, Karin Boye och Birger Sjöberg, samt gruppbiografin Spektrum – den svenska drömmen.

Nya utgåvor av Aniara och Vägen till Klockrike

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.

Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk.

Vägen till Klockrike

På ändlösa grusvägar, i tät barrskog och till svalkande insjöar vandrar den före detta cigarrmakaren Bolle. Att vara luffare är att undvika poliser, tigga utan att provocera och hantera människors rädsla. Men det är också idén om ett liv i frihet.

I Vägen till Klockrike möter vi ett Sverige som genom industrialiseringen håller på att omstöpas i grunden. Med stor konkretion beskriver Harry Martinson en försvunnen värld och borttappade ideal – ämnen som känns lika aktuella idag som 1948 när boken första gången kom ut.