Solitaire – en av Lars Noréns sista pjäser på Dramaten
Solitaire är en av de sista pjäser Lars Norén skrev före sin bortgång. Den 26 januari har den urpremiär på Dramaten i regi av Sofia Adrian Jupither. En pjäs som än en gång visar hur Lars Norén ständigt utvecklades som dramatiker, hur han aldrig slutade förnya sig själv.
En grupp människor, oklart hur många, står instängda och sammanpressade inom en rektangel, mitt på scenen. Det finns inga väggar som stänger in dem. De kan ändå inte ta sig därifrån, och vet inte heller varför de befinner sig där. Scenanvisning av Lars Norén
Om Lars Norén
Lars Norén (1944–2021) är en av Sveriges internationellt mest kända dramatiker. Hans pjäser spelas på scener runtom i världen, TV-uppsättningarna ses av miljontals tittare, och en ny Norénpjäs har ofta varit ett allmänt samtalsämne. Norén debuterade mycket ung med diktsamlingen Syrener, snö (1963), som följdes av De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964).
2008 utkom Lars Norén med En dramatikers dagbok, ett verk som på drygt 1600 sidor spände över fem år av hans liv. Den följdes av en andra del i augusti 2013, En dramatikers dagbok 20052012. Hösten 2012 gav han med Filosofins natt ut sitt första skönlitterära prosaverk sedan 1970-talet, och i januari 2014 kom ännu en prosabok, Ingen.
I samband med författarens 70-årsdag i maj 2014 utkom två volymer med sammanlagt ett fyrtiotal av hans senaste dramer. 2015 gav han ut Fragment, en samling om drygt femhundra textfragment, och i juni 2016 återkom Norén som poet med diktsamlingen Stoft. I augusti 2016 publicerades den tredje delen av hans dagbok, En dramatikers dagbok 20132015. En tredje prosabok, Efterlämnat, gavs ut 2017, och samma år kom också en ny samling textfragment, Fragment II. Hösten 2020 publiceras en fjärde dagboksvolym, En dramatikers dagbok 20152019.
I Avgrunden av ljus (2020) presenteras en rik samling av Lars Noréns dikter, med förord och kommenterande efterskrift av Mikael van Reis som också stått för urvalet. Poeten Lars Norén gjorde starkt avtryck under sextio- och sjuttiotalet med ett lyriskt formspråk som oavbrutet förvandlades; en utveckling som saknar motstycke och som skapade ”en pulserande huvudled i svensk poesi”.