Maxim Grigoriev tilldelas Lydia och Herman Erikssons stipendium

Författaren och översättaren Maxim Grigoriev tilldelades årets Lydia och Herman Erikssons stipendium 2021. Utmärkelsen delas ut av Svenska Akademien vartannat år och ska gå till en "ung lovande lyriker eller författare". De senaste mottagarna av stipendiet har varit Fredrik Nyberg (2013), Erik Bergqvist (2015), Anna Hallberg (2017) och Nina Wähä (2019). Stipendiebeloppet är 120 000 kronor.

Maxim Grigoriev, född 1980 i Moskva och uppvuxen i Stockholm, delar i dag sin tid mellan Porto och Paris. Han har bland annat verkat som översättare av rysk litteratur. Debuten och novellsamlingen Städer, utkom 2014 och tilldelades Borås Tidnings debutanpris. Debuten följdes 2016 med romanen Nu.

Maxim Grigoriev tilldelas EU:s litteraturpris i maj och nominerades också nyligen till Augustpriset 2021 i den skönlitterära klassen och SvD:s litteraturpris 2021 för sin senaste bok Europa.

Om boken

”Det finns, känner jag nu, nästan ingenting alls, nu när jag står här i fönstret, i Ninas lägenhet, när jag läser hennes nattsvarta anteckningsböcker, när jag tittar ut över det svarta decemberhavet, det finns nästan ingenting alls. Inom en är allt sönderbränt. Inom en faller en ömklig snö lätt för att omedelbart smälta.”

Efter ett telefonsamtal från en advokat står Nikita plötsligt som ägare till en söndervittrande våning på promenadstråket i Nice. Det oväntade arvet slår upp porten till en svunnen värld av uppbrott, hemlängtan och platslöshet. Nina var hans enda vän. I emigrantens svartsynta medvetande går tidslinjerna omlott. Europa är en vindlande skildring av tre generationer ryska emigranter i Frankrike, från barndomssnön i Moskva till Paris borgerliga salonger.

Sagt om Europa

"Det är en mästerlig skildring av sårbarheten hos en människa som aldrig riktigt har fått bli till" SvD, Therese Eriksson

"/.../ det litterärt sett mest spännande jag läst av en svensk författare på år och dar. /.../ Finkalibrerad, dissonant och märkvärdigt engagerande mitt i all tomhet är "Europa" helt klart en svensk roman av europeiska dimensioner." Sydsvenskan, Johan Wilhelmsson

"Det är en exillitteraturens djävulsbibel, och en storslagen roman med tiotalet bottnar. /.../ Den känns mer som en grubblande roman översatt från något av de europeiska världsspråken, än en tredje bok av en förhållandevis ung svensk författare. Jag läser den som en hemsökande roman om Europa efter regnet, i stiltjen, före stormen." Dagens Nyheter, Jonas Thente

"Allt är svärta, oftast intelligent och Grigorievs prosa är episkt kraftfull." Norrbottens-Kuriren, Jan-Olov Nyström

Foto: Miguel Ribeiro Fernandes

"Det är höst året om. I Nikitas värld och också i Ninas. Här finns ingen rörelse framåt. Men ett spektrum av dåtider. Det är en mycket gammal roman, Europa." Sveriges Radio, Katarina Wikars

"Äntligen en roman som tillvaratar berättelsens möjligheter att utforska det mänskliga varat." Kristianstadsbladet, Jimmy Vulovic

"[Maxim Grigoriev] lyfter såväl sig själv som hela genren i håret och visar prov på en sällsport lyckad formuleringskonst. /.../ Ett annat bärande tema är framväxten av ett språk; den svenska texten interfolieras återkommande av uttryck på franska och ryska, vilket till sist bildar ett slags vacker polyglott kör som säger samma sak i olika stämmor." Göteborgs-Posten, Ulf Karl Olov Nilsson

"Storslaget och tonsäkert /.../ Det är litteratur, sann litteratur." Folkbladet, Fredrik Borneskans

"/.../ den som läser för att öva upp sin känslighet, komma nära inpå människor och fundera på vad ett liv egentligen är, kommer att vilja stanna länge i denna bok. /.../ Nikita är på många vis en vemodig gestalt, närmast viljelös i sina möten med andra människor, en lyssnare och iakttagare, lik en läsare, men med en sällsynt stilistisk förmåga och språklig känslighet som gör exilen till en njutning." SVT Kultur, Ingrid Elam

"Det är elegant gjort, vackert och fult på samma gång, irriterande och rörande, komplext som en människa." Expressen, Therese Bohman

"Ur den suveränt gestaltade texten växer ändå ett skeende fram. /.../ Mot en centraleuropeisk prosatradition i Ingeborg Bachmanns, Thomas Bernhards, kanske W.G. Sebalds efterföljd riktar Maxim Grigoriev sitt sikte och med romanen "Europa" visar han fram en mycket god träffbild." Västerbottens-Kuriren, Tommy Sundin