Till minne av Per T Ohlsson
Jag har precis nåtts av den förkrossande nyheten att Per T Ohlsson ryckts bort från oss. Per T var en kär vän och en underbar författare. Första gången vi möttes på riktigt var på Sydsvenskan sommaren 1988. Jag var nygift och min fru hade fått ett jobb som allmänreporter på tidningen.
Det var semestertider och korridorerna var rätt tysta och tomma i det stora marmorpalatset vid Malmös norra infart. Men Per T tog inte ledigt. Han var ständigt på plats, alltid beredd som den fullödiga journalist han var, den stora tidningens stjärna och en av Sveriges mest respekterade röster med ett stort internationellt nätverk.
Många år senare möttes vi igen, nu var den gemensamma nämnaren journalisten och författaren Anders Isaksson. Anders och Per T var ett sammansvetsat par. Det Per T skrev läste Anders och tvärt om. De odlade och förädlade varandras stilistik, ständigt på jakt efter den bästa formuleringen.
Per T hade kommit med sin första bok 100 år av tillväxt: Johan August Gripenstedt och den liberala revolutionen på Brombergs förlag men på något sätt bestämde han sig för att nu komma till Bonniers. Han skrev en bok om mannen bakom varumärket Felix – den judiske entreprenören och företagsledaren Herbert Felix (1908-1973) som flydde till Sverige från Tjeckoslovakien på 1930-talet.
Han försökte som allierad soldat rädda sina föräldrar undan nazisterna, men misslyckades. Per T:s bok ledde till att ett Herbert Felix-institut inrättades i Eslöv. Boken blev en försäljningsframgång och Per T hade lyckats lyfta fram en stark personlighet och ett flyktingöde som samtidigt blev en historia om Europas judar under 1900-talet.
Efter denna bok blev det dags för det riktigt stora projektet: Sveriges statsministrar under 100 år, den så kallade statsminister-boxen. Per T och DN:s debattredaktör Mats Bergstrand lyckades samla Sveriges absoluta elit av politiska journalister och blev huvudansvariga för ett smått genialt koncept där varje statsminister fick en biografi om 127 sidor, alltihop snyggt paketerat i en ljusblå samlingsbox med riksvapnet på. Det blev en kunskaps-späckad guldklimp om 100 års politisk historia som fortfarande är helt enastående i sitt slag.
Efter det kom 1918 – året då Sverige blev Sverige. Det blev en storsäljande bok som tvingade ut Per T på långa föreläsnings-turnéer. Han åkte land och rike runt och berättade om Sverige och den demokrati som vi inte borde ta för given. Därefter, och kanske just därför, blev han utnämnd till hedersdoktor vid Lunds universitet, något han satte stort värde på.
Per T:s sista bokprojekt blev berättelsen om Albert Bonnier, också han en judisk entreprenör som kommer mer eller mindre tomhänt till Stockholm och 1837 startar Albert Bonniers förlag. Det var efter moget övervägande som Per T åtog sig uppgiften att skriva boken. Han var väl medveten om risken att bli beskylld för att gå det stora företagets ärenden.
Men Per T älskade 1800-talet och de fantastiska människor som då skapade de fundament som vårt samhälle alltjämt vilar på. Han kunde sin historia och för honom var den liberala samhällssynen inte frågan om något politiskt parti – det var ett sätt att leva. För oss i familjen Bonnier och för alla som jobbar inom Bonniers är hans bok om Albert en ovärderlig kunskapskälla.
Per T var en bildad herre, som samtidigt kunde skriva, arbeta hårt och få något gjort. Men han var också en varm människa som gärna tog en öl och en korv med sina vänner och pratade om livet i största allmänhet. Han är oerhört saknad. Mina tankar går till hans hustru Mia och deras son Lukas med flickvän Emma som han ofta talade om med värme och kärlek i rösten.
Albert Bonnier (som höll i pennan), facklitterär chef Bonnierförlagen.
Carl-Johan Bonnier, ordförande i familjestyrelsen Albert Bonnier AB.
Bengt Braun, vd för Bonnier AB 1998-2008.