Turnépremiär för Sörjen som blev

Den 5 oktober är det turnépremiär för Riksteaterns föreställning av Sörjen som blev på Årsta Folkets Hus Teater. Från Kiruna i norr till Tomelilla i söder ­– 70 föreställningar runtom i landet spelas till den 1 mars 2022. Mer information och biljettköp.

Anna Takanen har under sina nästan 30 år inom teatervärlden skådespelat, regisserat och arbetat som teaterchef på Göteborgs stadsteater och Kulturhuset Stadsteatern. Debutboken Sörjen som blev utkom 2019 och 2020 sändes Anna Takanens Sommar i P1 . Anna Takanen har tidigare utsetts till Årets sverigefinne för sin debutroman Sörjen som blev. Boken har också utsetts till årets bok i Hela Halland Läser.

Om boken

Pappa Timo kommer 1942 som krigsbarn till Sverige. Han är då bara fyra år gammal. Hemma råder det finska fortsättningskriget där hans pappa har stupat vid fronten. När Timo blir sjuk i lunginflammation har hans mamma inte råd med medicin och skickar honom till Sverige. Tanken är att han ska återvända efter kriget, men tiden går och återföreningen blir aldrig av. Sörjen som blev är en ömsint berättelse om hur Anna Takanen långsamt och alltmer smärtsamt nystar upp sin egen familjehistoria. Det är en berättelse om pappa Timo, om den finska och den svenska familj­en, och om hur det är att vara barn till ett krigsbarn.

Sagt om boken

”en stilsäker och språkkänslig debut” Göteborgs-Posten

”[Här finns] ett starkt berättardriv och ett känslomässigt engagemang som drar med läsaren i jakten på denna särskilda, delvis smärtande Takanen-finskhet som författaren så småningom försonas med som en del av sig själv. Om den nu är styrka eller sår, om den nu finns i generna, i sångerna eller i övertygelserna ...”
Aftonbladet

”Här är sorgearbetet och språklösheten starka teman. Den ofrivilliga barnlösheten. Svårigheten att kommunicera med den finska släkten, och med pappa Timo som är ovillig att prata om känslor. Titeln, ’Sörjen som blev’, är en fras som blev felöversatt från ett samtal mellan Anna och hennes pappa, det skulle vara ’Sorgen som blev’. Det passar fint. Kampen för att komma till ett avslut är rörande. Ett barn som sätts på ett tåg för att aldrig nånsin komma riktigt hem igen. Ett krigstrauma som ärvs genom generationer och en dotter som försöker lappa ihop allt vid sin fars dödsbädd.” Expressen