Christer Fuglesang är Sveriges första astronaut. Det här är hans egna ord om den fantastiska och efterlängtade rymdexpeditionen.

Klockan 02:47 den tionde december 2006, svensk tid, blev Christer Fuglesang förste svensken i rymden. Vägen dit hade varit lång. Flera gånger hade den storslagna resan varit inom räckhåll, men blev ständigt framflyttad, och till slut hade många gett upp hoppet att han alls skulle komma iväg. Men inte Christer Fuglesang själv. När han slutligen, den tolfte december, kunde ta sin första rymdpromenad, hade hela fjorton år förflutit sedan han påbörjade sin astronaututbildning.

Tretton dygn i rymden efter fjorton år på jorden är Christer Fuglesangs egna ord om den storslagna resan. Det är historien om när Sverige får upp sin förste astronaut i rymden, och historien om en forskare som envist tror på sig själv och sin egen förmåga. Han skriver om tillvaron före resan: om storpolitiska spel som manövrerar ut honom och om att bli känd som astronauten som blir kvar på jorden. Om rymdfärjan Columbias haveri 2003, som inte bara ställde in hans egen avfärd, utan också blev en påminnelse om uppdragets farliga natur. Och om att slutligen kunna fara fram över himlen med en hastighet av två kilometer per sekund.

Det är en berättelse om det spännande och ibland vardagliga livet ombord på en rymdfärja. Christer förklarar ingående resans och uppdragets alla delar, såsom rymdpromenaderna, arbetet på färjan, hylsan som tappades bort i universum och hur man äter och sover i tyngdlöshet, med mycket mer. Berättelsen kompletteras med egna foton tagna av Christer och den övriga besättningen.

Parallellt med Albert Bonniers Förlags Tretton dygn i rymden efter fjorton år på jorden, ger Bokförlaget Max Ström ut fotoboken Människan i rymden, en resa genom den moderna rymdhistorien, med fokus på Christer Fuglesangs rymdexpedition. Av Christer Fuglesang med Johan Tell.